Vid 16-tiden ringde Peter mig & sa lite halvstressad; ’Emma, du måste komma hem! Hope har fått kattungar!
’Nä, vad säger du?! Hope?!’ Svarade jag förvånansvärt lugnt.
Jag förstod ju att han menade Sweet. Jag tänkte snabbt ’bara det har gått bra!’
’Ja, Sweet då. Hon har fått 4st inne i klätterställningen. Nej, vänta det ligger en till under henne. 5st är där! Och dom är inte stora.’
Det var bara till att samla ihop alla & sätta sig i bilen. Vi hade ändå nästan 10 mil framför oss.
Jag ringde Peter några gånger under resans gång. Bad honom flytta ner henne & ungarna i bolådan som var färdigbäddad. Men han ville inte störa henne mer än nödvändigt. Han avnavlade en unge som hon inte hade hunnit med.
Jag hade dåligt samvete där jag satt. Sweet hade jamat ovanligt mycket & pockat på min uppmärksamhet i rastgården på förmiddagen. Jag tog in henne & hon pratade med mig som hon brukade. Hennes mage hade inte sjunkit ner utan hon var lika rund som en fotboll som tidigare. Dessutom var hon inte beräknad förrän 1-2 dagar senare.
Peter hade jobbat natt så jag hade lämnat sovrumsdörren öppen utifall hon ville ha sällskap av honom. Fast å andra sidan var det nog ganska lönlöst. Man skulle nästan kunna släppa en bomb i sovrummet utan att han skulle reagera nämnvärt.
Så Sweet måste ha nedkommit någonstans mellan kl. 12-15.30.
Nåja, jag kom slutligen hem & tvättade samt spritade händerna noga innan jag gick in till Sweet & ungarna. Mycket riktigt, hon låg inklämd i klätterställningen & jamade tacksamt men hest när hon såg mig.
Jag lyfte försiktigt ner ungarna en efter en & såg ju att det inte var några stora knyten. Speciellt en som var markant mindre än syskonen. Ajdå, tänkte jag.
Sweet hoppade in i lådan, lade sig tillrätta & började spinna högt. Hon var lugnare än jag hade förväntat mig & alla ungarna började dia omedelbart. Tack & lov verkade dom väldigt pigga & alerta.
Jag vägde den minsta; 58 g! Men oj vilken livsglöd han visade. Det var verkligen gott gry i honom.
Vägde ytterligare en som låg på 87 g & jag konstaterade att de andra såg ut att väga ungefär samma. Jag ville inte störa henne mer eftersom hon inte hade fått den bästa starten på sin mamma-karriär.
Jag brydde mig heller inte om att kolla könen på de resterande. Skymtade dock flertalet hanar.
Jag hade extra koll på minstingen som jag från början hade satt till de bakersta spenarna. Och han satt fortfarande som en sugpropp där varje gång jag tittade in. Och han ökade fint i vikt, redan första dygnet som de antingen brukar står stilla i vikt eller går ner lite så hade han ökat 4 g. Och 2 dagar senare stod vågen på 72 g. Inte illa! Nu hade jag också konstaterat att det var 1 hona & 4 hanar. Honan var störst med sina 110g. Resterande 3 hanar låg på mellan 90-105 g.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar