tisdag 30 juni 2009

Projekt kattgård :)


Om 1 ½v börjar vår semester & då ska vi sätta igång med sommarens stora projekt; kattgård & katthus :) Äntligen!
De ska få tillgång till ca. 50kvm kattgård samt ett katthus på 15 kvm. Peter har redan ritningarna klara. Han ska dessutom bygga en gång från deras nuvarande lilla kattgård som ligger i direkt anslutning till vårt kök så det blir bara till att öppna dörren så får de springa av sig ordentligt. Härligt!
De får bra med skugga från de fina träden som vi ska behålla. Trädkronorna kommer sticka upp från taket i kattgården.


Detta kommer att bli katternas paradis

I mitten av april tog slutligen Peter itu med vår trädgård efter att vi mer eller mindre hade blivit blåsta av en mark & anläggningsfirma som skulle forsla bort jord, lägga ny matjord samt så gräs åt oss, för att vi för en gångs skulle skulle slippa att göra det själva. Jag var rosenrasande men vi stod maktlösa & Peter gråter sällan över spilld mjölk.

Nåväl, efter att ha plockat bort 3 kubik sten FÖR HAND, jag tröttnade redan efter 2 fulla hinkar & sedan sått så var det bara till att vänta. Och jag kan berätta att det var ingen som trodde att vi skulle hinna få en fin gräsmatta innan midsommar. Men ack så fel de hade ;) Han skötte den som en bebis, gödslade, toppdressade & klippte om vartannat. Och 2 månader senare har vi en grön härlig gräsmatta.
Vi har t.o.m haft folk hemma som tror att vi använt rull-gräs *haha*




Juni 2009

söndag 28 juni 2009

Solsken & vattenkoppor


Äntligen har sommaren hittat hit & soldyrkare som jag är så har jag tagit vara på varje minut känns det som;) Det är fördelen med att jobba ruskigt tidiga mornar, man är oftast hemma tidigt på dagen också.
Något mindre roligt är att Noah åkt på vattenkoppor. Dom spred sig som en löpeld på dagis så det var bara en tidsfråga innan det blev Noahs tur. Men han har nog lyckligtvis haft den mildare formen, dessutom helt feberfri. Han har varit väldigt duktig & inte kliat sig speciellt mycket. På de ställen som varit värst har vi smörjt med kylbalsam. Så om 2v tid lär det bli lilla Theas tur ;) Men hellre att de får de nu som små än när de blir äldre. Jag var själv 15 år när jag fick vattenkoppor, det var ingen hit.


Igår invigde vi äntligen vår båt på Ringsjön :) Japp, vi har köpt en motorbåt. Förra året hade vi bara en stor gummibåt som vi satte en liten motor på men den gick ju inte mycket fortare än om Peter rodde själv. Så nu fick vi äntligen möjlighet att köpa en fin båt av Peters mammas sambo Jan. Och tro det eller ej, båten heter Emma! Jans söner heter Emil & Mats så han tog de första två bokstäverna i deras namn. Det måste ju vara ödet *haha*
Eftersom vi inte ville lägga ut dyra pengar på ett båtsläp byggde Peter själv en ställning till båten som passar till vårt bilsläp med en anordning så att man kan veva ner båten i vattnet. Fråga mig inte var han får alla sina goda idéer ifrån.

Nåväl, det startade dock inte så bra när vi väl hade kommit i båten i Ringsjön. Peter fick inte igång motorn hur mycket han än försökte. Det är en motor av äldre modell som visserligen Jan har reparerat & som skulle fungera.
Efter 30 min började barnen att tappa tålamodet, ja jag också för den delen. Men envis som en åsna som Peter är så gav han sig inte. Och slutligen så satte den igång. Men historien slutar inte här…

Barnen tyckte det var jätte kul att åka fort, speciellt Noah. För fort gick det minsann! Thea var lite rädd i början men det släppte snart.

Ett par gånger kastade vi ankare så Noah & Peter kunde fiska medan jag låg & solade & Thea låg böjd över kanten & kände på vattnet. Härligt!

Klockan började närma sig 17.30 & vi tyckte det var dags att vända tillbaka. Peter körde några race & mådde som en kung minst sagt. Efter ett tag började motorn att slå högt var 5:e sekund. Med andra ord lät den inte så bra. Peter anade oråd & sa att han trodde kanske inte att vi skulle kunna köra hela vägen tillbaka.
Han saktade ner & körde en bit men Peters farhågor verkade stämma. Motorn ville inte alls vara med längre & dog flera gånger pga. av att den inte ville gå i växel. Där satt vi mitt ute på sjön ca. 1 mil ifrån båtplatsen. Jag kan berätta att 1 mil ute på sjön är långt.
Peter hade till slut fått ett flertal blåsor i händerna & på fingrarna, stackarn. Han började att ro istället men eftersom det var en hel del vågor så rörde vi oss inte mycket.
Jag började fundera på vart man ringer vid ett sådant här tillfälle. Inte SOS i alla fall eftersom vi inte var i nöd, inte än så länge i alla fall.
Barnen tog det hela med ro, de jagade flygande insekter & stänkte vatten på varandra. Det var tur det annars hade Peter nog kastat dem över bord, han var inte glad & använde nog de flesta danska svordomar som finns.
Peter fick slutligen igång motorn en sista gång men det gick fortfarande väldigt långsamt. Huvudsaken var ju att vi kom hem i alla fall. Peter upptäckte att om han körde baklänges så gick det lite lättare så han vände båten om & backade istället. Problemet var ju dock att han fick upp alla avgaserna i ansiktet. Det skulle bara fattas att han blev rökskadad också..
Vi började slutligen att skymta land, då kändes allt mycket lättare. Båtresan hem tog alltså 2h istället för 20 min. N'är vi väl kom in på land så ville barnen bada & det var faktiskt väldigt skönt i vattnet, 21 grader minsann.
Först nu kunde Peter & jag skratta åt hela händelsen ;)

Kattungarna växer så det knakar & det dröjer inte länge förrän de lämnar boet. I tisdags fick de sin första vaccination & det gick strålande.
Mizzy kommer att stanna hos oss, hon är fantastiskt fin & väldigt lovande. Hon ser fortfarande ut att vara åt det bruna hållet men de andra två ser än så länge mer blå ut… Vilket dilemma! Jag ska testa henne för dilution i veckan samtidigt som jag DNA-testar henne för HCM-genen. Oavsett kommer hon att stanna.
Detta får ju lite andra konsekvenser för de övriga katterna i katteriet. Jag har ju insett under årens lopp att man inte kan ha hur många katter som helst på samma gång så jag blir tvungen att omplacera någon eller några vilket alltid är lika jobbigt men man får se till katternas bästa. Och får man bra hem så känns det alltid lättare.

Natti-natti :)

måndag 15 juni 2009

Färgblind?!



Mizzy & Manny ligger & myser

Ja, jag tror minsann att jag har gått & blivit färgblind. Hope's kattungar har troligtvis förvandlats från blåa bicolors till bruna?!!
I just masken ser de alla blå ut men svansarna är mer bruna än blå, speciellt Mizzys. Detta har jag aldrig varit med om förut. I stamtavlan bakom Hope finns det en lila katt & bakom Lennon finns det en choklad långt bak men med tanke på deras färg på öron och svans kan de inte vara detta heller.
Jag har jämfört med Destinys kull, där Lennon är ifrån och där fanns det ju ingen tvekan om att Lennon var brun redan som 2v-kattunge men hans kullbror Ivory, som visserligen är tabby, var till synes blå fram till leverans. Och idag är han definitivt brun.
Sweet fanns där inte några som helst frågetecken på heller. Kolla tex. in så mörk färgen är på hennes öron.


Lennon 7v

Sweet 7v

Ivory 7v

Ivory idag

Mizzy 7v
med en till synes blå mask

Mizzy's bruna svans ;) (har ökat kontrasten på bilden)

Jaa, jag får väl färgändra i stamtavlorna som troligtvis hann gå iväg från Sverak förra veckan... Jag har försökt få tag i Lena men hon har semester. Så kan det gå ibland :)

Nu börjar snart nedräkningen till Skrållans (Glance) & Masons kattungar. Om lite mindre än 3v är de här - det ska bli så spännande!! Anna är också väldigt spänd & förväntansfull. Man kommer ju ihåg känslan när man väntade sin allra första kull, härligt!

Potträningen med dottern kallar :)

söndag 7 juni 2009

På väg åt rätt håll...

I början av veckan började Hope's mage att krångla ordentligt. Först var jag inte speciellt orolig eftersom hon alltid haft en väldigt känslig mage, ena dagen diarré nästföljande dagar normal avföring. Eftersom Hope bott hos Sofie den senaste tiden så har hon haft möjlighet att endast äta foder för känslig mage & hennes mage har stabiliserats avsevärt. Men här hemma är det lite svårare att separera foder-sorterna. Alla mina katter älskar just Maine Coon-fodret som Hope's mage tyvärr inte mår så bra av.
En morgon hade hon också kräkt ganska mycket på golvet.

Och när sedan lilla Minnie började visa symtom på diarré så blev jag riktigt orolig. Det ska ju inte mycket till för en liten kattunge att snabbt tappa vikt & bli uttorkad. Jag plockade bort torrfodret & gav endast kokt torsk. Alternerade med Diarsanyl & Pro-kolin. Jag har dock tidigare föredragit Diarsanylen eftersom jag ansett att den haft snabbast & bäst effekt. De lyckligtvis få gånger som jag haft enstaka kattungar i kullarna som drabbats av diarré har jag lyckats häva det med vit fisk & just Diarsanyl. Men enligt en veterinär jag nyligen pratat med så innehåller Pro-kolinet kattmagens egen bakterieflora i phaeces (alltså avföringsflora) som gör att den lättare blir återställd samt är snäll mot magen. Jag måste också säga att Pro-kolinet är lättare att ge.

Nåväl, Minnie blev inte bättre & jag upplevde henne också något uttorkad så jag åkte till min veterinär & vätskade upp henne. Syskonen & Hope var också med så jag passade på att väga Hope. Strax under 3kg visade vågen, stackarn. I 'normalt' tillstånd väger Hope 3.8kg.
Det hör till saken att min våg olyckligtvis 10 dagar tidigare hade slutat fungera trots batteribyte. Men min käre man lagade naturligtvis den på ett kick & när jag såg hur mycket Minnie faktiskt hade tappat i vikt blev jag alldeles olycklig. Där ser man hur viktigt det är att fortsätta väga kattungarna regelbundet även när de blivit några veckor gamla.

Jag satte in Vetrimoxin efter att ha pratat med min veterinär & Anita (som för övrigt undrade om jag hade fått hjärnsläpp eftersom jag inte hade satt in pencillin direkt) ;) Och det tog inte mer än ½ dag så var Minnie piggare än någonsin. Hope svarade också bra på pencillinet.
Jag måste säga att mitt liv varit något turbulent de senaste veckorna, dessutom inträffade en annan olycklig omständighet under veckan som jag inte kan gå in på här...

Minnie ökade, hör & häpna, 70g på ett dygn!! Gudskelov för Vetrimoxin - detta fantastiska preparat som fungerar på det mesta!
Idag skymtade jag också Hope's avföring när hon gick på lådan som till min stora glädje var mer fast än lös! Go Girl! Tänk att lite skit kan göra en så glad :)


Mors Dag :)

onsdag 3 juni 2009

TEBA-dagarna i Höör

Den 22-23 maj var det dax för TEBA-dagarna & jag fick åter äran från Sydkatten att ordna så att vi fick vara med och visa upp några katter. Eftersom vi vistades utomhus i stora tält så kunde väl vädret ha varit lite bättre, det blåste en del men ibland tittade solen fram med sina strålar. Å andra sidan var man i trevligt sällskap så det hade mindre betydelse. Jag hade med mig Rufus, som vanligt njöt han av uppmärksamheten från mig & besökarna. Martin hade med sin snygge bengal Apollo. Dessutom hade vi britter & Maine Cooner.



Martin & Apollo


Fina Rufus :)




Britten Kit Kat


Jocke och Maine Coonen Jonny


Maine Coonen Billy Ray


På eftermiddagen bjöds det på Agilty-uppvisning med fantastiskt duktiga hundar.

Fler bilder finns att se i Sydkattens fotoalbum;
http://sydkatten.nu/club/start/public/news_article/3581

Jag har köpt ytterligare en ny klösställning till mina älsklingar. Och den blev genast mycket omtyckt ;)
Det som gör den väldigt bra är att katterna har en stor yta som de kan klösa på, hela vägen runt om. På övriga partier är den försedd med mjukt härligt material som de kan ligga på. Dessutom är den faktiskt snygg för att vara kattställning, eller vad tycker ni?!

tisdag 2 juni 2009

Det ena avlöser det andra...*suck*


Jag hann vara tillbaka på jobbet i 1v fram tills igår då jag skadade min fotled riktigt illa. Det slutade med över 7h på akuten :(
Jag var på väg till jobbet igår & i samma veva hade Vägverket precis börjat lägga ny asfalt på våra vägar i området. Detta utan någon som helst information om när det skulle påbörjas. Inte ens ordförande i vår samfällighet hade fått den informationen. Jag blev tillsagd att parkera bilen en bit bort eftersom jag inte fick köra in på vår väg. Eftersom asfalten fortfarande var lite mjuk så gick jag bredvid & jag uppmärksammade inte diket längre fram. Poff - så trampade jag fel ner i diket & foten vreds åt helt fel håll *aaaoooch*


Men smärtan var inte speciellt långvarig så jag åkte iväg till jobbet & åkte upp till Helsingör med tåget. Halvvägs ner till Malmö igen så började foten att ömma något fruktansvärt, det dunkade & pulserade i den. Samtidigt blev jag både svimfärdig & illamående. Till slut kunde jag inte ens stödja på foten utan att jag blev alldeles tårögd.
Jag var tvungen att säga ifrån till driftledningen att jag inte kunde slutföra mitt pass & bad om en gasbinda att linda om foten. Så strax innan kl. 19 blev jag mer eller mindre buren till tåget av min kära arbetsledare Leif. I Eslöv kom mamma & mötte upp mig med en krycka & alvedon. Vad skulle jag gjort utan min kära mor?!
Väl inne på akuten i Lund möttes vi av (som vanligt) mycket folk i väntrummet. Dock blev jag inskriven ganska snabbt men vad hjälpte det när det satt minst lika mycket människor i nästa väntrum *suck* Klockan hade nu hunnit bli 21.00. Mamma & jag underhöll oss med tidningar & fyllde godis/läsk & kaffemaskinen med våra pengar.

När klockan blev 23.45 körde jag upp i min rullstol (det var en rolig erfarenhet) till röntgen. Där togs 4 bilder i olika vinklar. Sedan rullade jag ner tillbaka till väntrummet igen & trodde väl att det skulle gå ganska snabbt tills ortopeden hade kollat på bilderna. Tji fick vi! Under tiden fick de in 3 akutfall med uttorkade gamla människor som sedan blev placerade i gångarna. Jag kan lova er att de såg mer döda ut än levande. Stackare!

När ytterligare 3h hade gått var mamma & jag så övertrötta att vi skrattade åt allt vi pratade om. Ganska trevligt ändå måste jag erkänna :)

Klockan 03.15 kallade de in mig i ett rum varpå vi ytterligare fick vänta på ortopeden. Jag hoppade upp & la mig på britsen & var nu så trött att jag knappt orkade svara mamma. Då dyker läkaren äntligen upp. De kunde inte se några brutna ben eller sprickor i fotleden utan det konstaterade att jag hade fått en kraftig fotledsdistorsion. Så jag blev ordinerad högt fotläge, lindad fot, inflammationshämmade tabletter samt sträng vila i 3-5 dagar. Vila?! Jag?!
Jag frågade lite undrande varför smärtan kom efter så många timmar & till svar fick jag att vid en kraftig stukning så forsar blodet ner i foten för att försöka läka området. Om man sedan belastar foten så uppkommer en svullnad, dvs. en blödning i ligamenten. Jag skulle naturligtvis lagt foten i högläge, kylt ner fotleden & lindat foten hårt samt vilat i minst 30 min. Efterklok & lojal mot jobbet som man är...

När jag äntligen
kom hem strax innan 04.30 möttes jag av ett så upplyst hem att man skulle kunna tro att det var landningsbanan på Sturup. Mannen & sonen hade somnat på soffan med tv'n på hög volym - en ganska vanligt förekommande syn. Dock var det mer eller mindre tid för Peter att stiga upp för att gå till jobbet.
Och när jag på ett ben hoppar in i sovrummet ligger såklart dottern på min sida av sängen & det dröjde inte mer än 5 min så hade Noah övertagit pappas sida av sängen. Så det var bara att krypa ner i mitten så tyst som möjligt i hopp om att få sova åtminstone 3h....