tisdag 19 augusti 2008

Best In Show!!! Jaaaba da ba dooooooooo!!!



Vilken utställningsdag det var!
Icon aka Lennon blev Best In Show på sin första utställning blott 4,5 månader gammal! Och vilken kille sedan, hur cool som helst. Med sin nyfikenhet charmade han sig igenom hela utställningen. I buren hann han knappt in förrän jakten på leksaksmössen satte igång. Efter en stund hade han lyckats tugga sönder en av dem och väldigt snart låg det kattmynta i hela buren :) Inte konstigt att hans humör var på topp *haha*.







Lennon fick en mycket fin bedömning med lovord som; Kraftig benstomme, härlig storlek och mycket lovande kvaliteéter. Och i Nomineringen stod han i konkurrens med en liten söt birmahona och en mycket fin ragdollkille (efter vackre Tamino). Jag blev så glad när domaren valde Lennon, dels för att jag inte hade några som helst förväntningar och dels för att detta var Lotta & Tomas (Lennons fodervärdar) första kattutställning.


Redan här försöker Lennon komma åt Nomineringspokalen ;)










Rufus fick också en jätte fin bedömning men var otroligt 'mammig'. Han la tassarna runt halsen på mig så fort assistenten lämnade över honom. Han blev slagen i Nom av en gigantisk ragdoll (avkomma efter Zorba) med dubbelt så mycket päls ;) Han fick också en röst i panelen. Grattis Maria!



När det var dax för panelen hade Lennon inte mindre än 5 st ungdjur att tävla emot. Bla. en ursöt ragdollhona (också avkomma till Tamino) som dessutom blivit nominerad dagen innan.


Anne Gro studerar Lennon med ett leende på läpparna

När det stod 2 lika mellan Lennon och henne höll jag nästan på att svimma men Anne Gro Edström hade valt att lägga den avgörande rösten på Lennon.

Lyckan sköljde över mig och jag mer eller mindre studsade upp från stolen med ett glädjeskri. Känslan är obeskrivlig!
Lotta, Tomas & jag grät och omfamnade varandra omvartannat. Lennon fattade ingenting, han bara hängde där i famnen på mig - precis som en riktig trasdocka. Underbara katt!

Hela vägen hem i bilen satt vi bara och log, det behövdes inga ord. Det första Tomas säger när vi stiger ur bilen; 'När är det dax för nästa utställning?' Haha, jag visste det! ;) Utställningar är fasanfullt beroendeframkallande.


lördag 16 augusti 2008

Bad & fön

Så var all preparering klar inför morgondagens utställning :) Det var två mycket duktiga killar som igår klarade badningen utan minsta pip. Fönen är ju alltid lite läskig men det går det med. Ser ni att Rufus äntligen fått en vacker krage - den har jag då aldrig sett förut..
Det ska bli så roligt att ställa ut igen , det var alldeles för länge sedan sist. Härligt att träffa lite kattfolk igen ;)





fredag 15 augusti 2008

Sweet :)

Ja, lilla Sweet stannar hos oss. Hon har en härlig utstrålning och jag kan se mycket av Mio i henne. Hennes lite kaxiga 'look' verkar hon delvis ha ärvt från farmor Donna.
Hon konverserar jämt och ständigt med oss, precis som mamma Hope. Och hon är tuff som en 'agaspis' när hon brottas med syskonen.

Sweet är helt perfekt tecknad, har en bra profil, fin höjd på pannan och en bra haka. Fantastisk ögonfärg och härlig pälskvalité. Något högt ansatta öron har hon dock men förhoppningsvis trillar de ner allt eftersom hon växer.
En riktig pangbrud med andra ord ;)

torsdag 14 augusti 2008

Samvetets kval..

Survivor fyller 11v till helgen. Som jag våndas och har våndats över denne lille kille. Survivor håller helt enkelt mitt hjärta i ett järngrepp. Och hur jag än försöker så kan jag bara inte förmå mig att sälja honom. Det är nu jag önskar att jag inte vore uppfödare... Ibland när jag är på jobbet eller ligger i min säng på kvällen och funderar på hur jag ska göra så känns det inte så svårt. Men så fort jag ser honom knyter det sig i magen och stockar sig i halsen. Hur kan han ha förtrollat oss så?
För det är inte bara mig, Peter är vansinningt glad för honom och brukar inte engagera sig speciellt mycket i våra kattungar. För att inte tala om Noah. När han kommer hem från dagis så bokstavligen sparkar han av sig skorna i tvättstugan, springer in i vardagsrummet till Survivor och lägger sedan upp honom som en påse bönor på axeln. För just så känns Survivor. Han verkar inte ha några som helst ben i kroppen. Nej, Survivor känns helt enkelt inte verklig. Lite skrämmande är det faktiskt.
Men tyvärr så saknar han ju vissa egenskaper. Tex. har han tyvärr ingen bra profil och kunde haft en något starkare haka. Två mycket viktiga egenskaper för avelsarbetet, jag vet...
Däremot har han konstigt nog bra höjd på pannan.

Dessutom är han inte speciellt stor. Men ögonfärgen är helt outstanding och öronen sitter bra och är storleksmässigt bra, pälskvalitén är fin och jag älskar hans vita fläckar på ryggen :)
Sedan kommer vi till det som är avgörande för Survivor och det är hans ljuvliga temperament. Han är inte som normala, vanliga kattungar. Sedan har det säkert spelat en stor roll att han blivit handmatad från start. För jag har då aldrig under mina 7 år som uppfödare stött på någon ragdoll med hans sätt. Du behöver bara titta på honom så sätter kurrandet igång, petar du sedan på honom förvandlas han direkt till en degklump och han kan inte komma nära dig nog. Förstår ni varför man smälter då eller?
Jag vet att jag tänker med hjärtat istället för hjärnan men i dagsläget kan jag inget annat.


Skön stil

fredag 1 augusti 2008

Paparazzifotograf!

För någon vecka sedan när jag satt och solade på vårt fina trädäck skymtade jag något vitt och fluffigt på grannens gräsmatta. Det var ingen mindre än Icon aka Lennon som var ute och luftade sig i sitt nya koppel. Genast sprang jag och hämtade kameran, smög försiktigt in och lade mig beredd en bit ifrån. Tomas stod vid grillen med ryggen emot. Jag ålade mig fram i gräset likt en orm medan Lennon tittade nyfiket på mig och började posera vant.
Plötsligt utbrister Tomas full i skratt; 'Lotta, vi har en paparazzifotograf i trädgården'! :)



Lennon har en fantastisk typ och en härlig 'look'. Öronen växer han med all sannolikhet i men ögonfärgen kunde ha varit bättre. Lennon är otroligt trygg i sig själv och enligt Tomas och Lotta charmar han alla som kommer i hans väg.
Nu till helgen bär det faktiskt av till Kristianstad och hans första utställning. Det ska bli väldigt spännande!
Rufus ska också få följa med, det blir hans första utställning i kastratklass. På 4 månader har Rufus ökat inte mindre än 2kg i vikt! Inte illa! Det är knappt så att jag själv känner igen honom längre. Han har förvandlats från ett korthårigt benrangel till en gigantiskt jätte med massor av päls.