onsdag 30 juli 2008

Vart tog semestern vägen?

Jaha, då har jag avverkat 4 av mina 5 semesterveckor - men vart tog de vägen egentligen?
Jag och Peter skulle äntligen ha hela 3 veckor ledigt tillsammans men jag såg knappt röken av honom. Det enda jag såg var dammet från det stora berg av byasten (6000st) som kom levererat ända från andra sidan sundet.
Peter påbörjade nämligen ett nytt projekt; stenläggning - ett nödvändigt ont! Han kom hem med den ena maskinen efter den andra, efter det kom en lastbil med 17 ton! stenmjöl, sedan påbörjades allt underarbete vilket inte gjordes i en handvändning inte.
Peter envisas ju också med att göra allting själv, då får man räkna med att allt tar lite längre tid. Men Rom byggdes ju inte på en dag.
Hade jag fått bestämma hade vi istället anlitat någon att göra jobbet, helst igår!
Men till slut tog ryggen ut sin rätt och då ringde han upp sin snälla bror i Danmark som gärna kom och hjälpte till när det var dax att påbörja stenläggningen i carporten. Det blev många öl mellan varven, inte den bästa kombination kanske men vad ska man säga; de är ju danskar! ;) Under tiden avnjöt jag lite vin sittandes bredvid med telefonen tryckt mot örat och kollade samtidigt in att allt gick rätt till. Det måste ha varit en syn för grannarna det!
På tal om det så har det passerat grannar titt som tätt, vissa som man aldrig ens har sett förut. De verkar dras till hemmabyggen som flugor till en sockerbit. Och de fällde en och annan kommentar som; 'Nu börjar det likna något, det ser bra ut - kämpa på!' Jag fick bita mig i tungan för att inte slänga ur mig; 'Ja, du skulle bara veta hur jag har haft det'!



Resultatet blev i alla fall jätte bra och det är nu första gången som vi kan köra in åtminstone den ena bilen i carporten som han byggde för x antal månader sedan ;) Nu är det 'bara' framsidan kvar men först får (vi) han samla nya krafter.



Så jag har mer eller mindre varit ensamstående 2-barns mamma i 3v. Nog för att ungar är härliga men de kan vara väldigt påfrestande också.. Jag tror att vi har besökt varenda lekland, lekplats och badplats man kan tänka sig. T.o.m ankorna nere i Höörs damm har tröttnat på oss!
Det ska bli skönt när dagis öppnar igen och de
fasta rutinerna kommer tillbaka! Nästa vecka ska jag som sagt börja jobba igen men det blir nog mer som semester för min del i alla fall *haha*



Något som jag verkligen ser fram emot är Peters och min lilla resa som vi ska göra på tu man hand för att fira min 30-års dag. I slutet av augusti bär det av till Prag som är romantiskt och vackert så det förslår. Vi ska sjunka in i den avslappnade atmosfären i Gamla stans romantiska gränder, äta och dricka billigt samt bara roa oss :)



Mormor ska tillbringa 4 dagar med våra små huliganer i en liten stuga på Österlen - jag säger bara 'Lycka Till'! ;)
Det blir i alla fall ingen semester för hennes del!


Attans, vår centraldammsugare har gått sönder och jag är nästintill förkrossad! För är det något som jag är manisk med så är det att dammsuga och jag gör det minst 1 gång varje dag! Jo, det är faktiskt sant. Och det bekommer mig inte det minsta, det faller sig nästan lika naturligt för mig som att borsta tänderna. Om det beror på att jag är uppväxt med en mamma som är pedant ut i fingerspetsarna låter jag vara osagt. Hon strök nämligen t.o.m mina underkläder när jag gick i skolan :-0 (Förlåt mamma)
Nu kan jag i alla fall inte förstå hur jag har klarat mig utan centraldammsugare under alla dessa år. Förhoppningsvis är det snabbt lagat och under tiden får jag väl dra runt på vår gamla så länge.

Många uppfödarvänner frågar mig ofta hur jag orkar med både uppfödningen, 2 små barn, nattarbete och en hustomt som är långt ifrån färdig och jag vet ärligt talat inte hur men på något sätt går det. Visst är det tufft många gånger och ibland kör det ihop sig riktigt ordentligt och jag känner att jag inte räcker till men det hade aldrig fungerat utan min mans stora portion tålamod samt att han mer eller mindre är lugnet själv.

Kattungarna växer här hemma så det står härliga till. Om ni inte redan har sett det så kolla in Hope's kattungars helt otroliga ögonfärg, speciellt på hanen & bicolorhonan! Den är mörkare än de djupaste vatten, fullkomligt fantastisk!
Behöver jag säga att lilla Sweet stannar hos oss?! ;) Hon är en härlig liten tjeja hon! Och åter får jag chansen att jobba vidare på Rufus linjer och nu även Donnas :)
Tack Anna för att du gjorde det möjligt!



Sedan kommer vi ju till de berömda öronen som jag oftast hänger upp mig på.. Iofs var det ju ganska väntat med tanke på Hopes höga och lite roliga öronsättning men i kombination med Mio blev faktiskt resultatet bättre än jag vågade hoppas på. Jag tycker ändå att Sweets öron sitter ganska bra för åldern och att de har hyfsad form och storlek. Å andra sidan har hon så många andra fina kvalitéeter som gör att jag bara måste spara henne. För att inte tala om temperamentet, jag kan aldrig nog poängtera hur viktigt jag tycker att det är med temperamentet!
Hör och häpna så är faktiskt Sweet den första Amazing Dollz avkomman som kommer att bo under samma tak som oss - spännande! Jag har ju 2 katter på foder men det är inte riktigt samma sak ;)

söndag 20 juli 2008

BIS - Igen!!



Jodå, Honey gjorde det igen! Best In Show med 4 röster utav 6 i panelen! Vilken tjej!! Härligt!
Och inte nog med det, nu bär hon också titeln Internationell Champion :) Stort grattis Aud och Silje!!

Måste visa er vilken härlig bild jag fick av Aud häromdagen. Vilken sagolik utsikt med bergen i bakgrunden - rena paradiset för katterna! Honey sitter längst till höger.



Jag har också varit ganska flitig med kameran idag, fick passa på när solen tittade fram mellan regnskurarna. Men just när jag skulle till att lägga in bilderna på datorn kom jag på att jag även måste ominstallera det program som behövs för att överföra bilderna från kameran till datorn - och nu hittar jag såklart inte skivan! Typiskt! Jag får fortsätta leta ikväll för någonstans ska den ju finnas :)
Fortsatt trevlig söndag på er!

Donna är parad!

Tjohooo - Donna är parad!! Äntligen - nu hoppas vi att det tagit sig!
Ing-Marie och Rune var tvungen att låsa in dem på natten så att grannarna åtminstone skulle få sova några timmar. Donna var tydligen extremt högljudd! Så blir det inga bebbar denna gången blir jag väldigt förvånad ;)
Håll tummarna! Jag vet att det är fler än jag som tror mycket på denna spännande kombinationen! ;)

lördag 19 juli 2008

Best In Show - Hon har gjort det igen!!



Amazing Dollz Happy Honey har blivit Best In Show igen!!
Idag var Aud och Silje (Happy Pops) på utställning i Norge igen och Honey fick en kanonbedömning av Raymond Saetre som nominerade henne till panelen. Där fick hon 3 av 5 röster och blev alltså BIS igen. Oj, så roligt!
Honey är en avkomma efter Fornarina och Blue och redan när hon var liten förstod jag att hon var något alldeles extra. Idag, endast 1 år gammal, har hon utvecklats till en riktigt stor och kraftigt byggd hona med ett väldigt vackert huvud. Till detta kommer också ett fantastiskt temperament! Jag blir stolt som en höna och Anita (Blues ägare) sträcker också på sig ;)
Aud och Silje berättar att Honey charmar alla hon möter och att domarna på utställningarna lovordar henne med att hon kan gå väldigt långt när hon är färdigvuxen. Inte illa!
Och om allt går enligt planerna imorgon så blir Honey Internationell Champion :)

Min hemsida kommer att ligga lite på is under den närmsta veckan då vi just fått en ny Windows version installerad (Tack Andreas) ;) I.o.m detta måste jag ominstallera programmet Dreamweaver som jag arbetar med min hemsida i och skivan är på väg..
Jag tänkte ta lite nya kort på mina bebisar imorgon om vädret tillåter och lägger då upp dem här istället.
Alla kattungarna äter så det står härliga till och än har inga av deras små magar krånglat det minsta. Det är faktiskt 3:e kullen på rad som har klarat sig från dessa envisa diareér som lätt kan uppstå vid avvänjningen. Det känns skönt!

måndag 14 juli 2008

Vila i frid..

Det har varit en tung vecka.. Ofelia, som var min första ragdollhona, lever inte längre. Hon blev åtta år gammal och har bott hos min svåger i Danmark sedan år 2006. Troligtvis drabbades hon av njursvikt och förloppet gick väldigt fort. Jag vet också att både pappa katt samt några av hennes syskon gått samma tragiska öde till mötes.
Men något som är säkert är hon inte kunde fått ett bättre liv än hos Andreas. Katterna är hans allt och han blev bestört när det inte fanns andra alternativ än att avliva henne och ge henne ett värdigt slut. Nu ligger hon begravd utanför det fönster som hon älskade att sitta vid och spana efter fåglar.



Något som varit upplytftande dock är att projekt stödmatning är över! Ja, tro det eller ej; Survivor äter äntligen all mat som serveras och han är glupsk! Det känns oerhört skönt och befriande men samtidigt lite sorgligt. Det var några helt fantastiska stunder då vi kom varandra mycket nära. Vad konstig man är va?! ;)
Survivor är en otrolig katt och hela hans uppsyn får en att smälta. Man drunknar i hans safirblå ögon och man får gåshus när han lägger sig tillrätta så nära intill han bara kan och börjar spinna. Det känns som att det verkligen var menat, att han kom till världen för att stanna trots att han hade alla odds emot sig. De som träffat honom förstår precis, det behövs inga ord. Kattungeköpare som kommer hit blir så betagna i honom, att de nästan kommer av sig varför de egentligen kommit. Han är en god reklam för rasen ;)



Hope's kattungar är nu också tingade, ja förutom den bruna bicolorhonan då.. Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag ska göra med denna lilla damen. Jag är väldigt nöjd med henne än så länge men vill avvakta ett par veckor till. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var i hennes uttryck som tilltalade mig men en uppfödarvän satte verkligen huvudet på spiken; 'hon ser uppkäftig ut' ;) *Hahaha* Det lät så roligt men hon har ett tufft uttryck, inte det här söta som jag är van vid. En tuff brud i lyxförpackning!
Eller vad säger ni?!


torsdag 3 juli 2008

Viktberoende...


Nu är Survivor snart hela 6v! Och enligt KMR's föreskrifter så ska man sluta med modermjölksersättning när kattungen är mellan 5-6v. Men Survivor verkar inte ha läst dessa rekommendationer. Åh nej, det är ju så himla gott och mysigt att få slurpa i sig varm och god välling i mattes eller husses knä. Visst har han knaprat lite på torrfodret men han har inte visat något större intresse för det. Vi har tvingat in alla olika sorters mat i munnen på honom; allt ifrån nötfärs, blötmat, torsk & uppblött torrfoder i majsvälling eller vatten. Urk, vad äckligt sa han!
Eftersom jag aldrig stödmatat en kattunge som varit helt utan mammans di så rådfrågade jag min käre veterinär om vad jag skulle göra. Enligt honom så fanns det bara en sak att göra, tvinga honom att äta annan mat, svälta honom en dag om det skulle behövas och slutligen skulle han börja äta av ren hunger. Visst, det kan låta hårt men jag förstår ju att krabaten inte kan leva på flaska i all evighet. Än mindre kan jag sälja honom på de premisserna, om han nu inte stannar förstås ;) *fniss*
Så från att ha gett honom ersättning var 6:e timme lät vi det en dag gå 12h emellan istället. Resultatet blev att han istället var vrålhungrig när vi gav honom flaskan, så hungrig att han sög in hela nappen så den vände sig ut och in i flaskan :-o Stackarn!
Ni som känner mig vet hur noga och ofta jag väger mina kattungar när de är små men Survivor har gjort mig helt paranoid. Från att ha vägt honom morgon och kväll vägde jag honom nu också både innan och efter varje måltid eftersom han mer eller mindre stod stilla i vikt under 2 dagar. Det kan ju t.o.m en 5-åring räkna ut att han självklart efter en måltid ökat de gram som mängden mjölk innehöll. Skulle han sedan ha gått på lådan däremellan så visar ju vågen genast mindre igen. De långa korvarna som kommer ut från hans lilla kropp väger garanterat inte lite heller. Det skulle bara fattas att jag vägde dem också ;)
Toalett-träningen är verkligen något som jag måste berömma honom för, den klarade han galant direkt.

Nåja, jag kan nu berätta att det i alla fall går framåt. För ett par dagar sedan var Survivor så hungrig att han stod uppe i skålen med torrfoder.

Jag har faktiskt börjat väga skålen med torrfoder också för att se att han verkligen äter och det gör han. Ja, skratta ni, det är bara förnamnet på hur Peter reagerade när han såg mig sätta matskålen på vågen.
Men det är bara en tidsfråga innan Hope's kattungar också börjar att provsmaka och då släpper det säkert helt. Dock ger vi honom fortfarande på flaska ca. 3ggr per dygn men minskar det successivt.

Summan av kardemumman är att stödmatning är ganska jobbigt och påfrestande och man blir oerhört bunden så att ni som någon gång överväger att stödmata kattungar, gör det bara om ni verkligen måste eller hitta någon som kan hjälpa eller avlasta er. Speciellt den första tiden som de måste matas varannan timme. Självklart måste man gå in och stödmata om mamman inte längre finns tillgänglig men det bästa är att försöka hitta en amma, ju tidigare desto bättre.
Jag tänker ibland på att Survivor aldrig fått chansen att uppleva distunderna och närheten tillsammans med syskonen men vi har gjort det absolut bästa vi har kunnat för honom. Och jag tror med facit i hand att han växer upp till en helt fantastiskt social och trevlig katt!

Noah är också väldigt förtjust i Survivor och han tar vara på varje sekund som han får vara med honom.

Förra veckan flyttade Destinys pojkar. De har alla fått fantastiska hem och allt verkar ha gått jätte bra. Enligt Tomas och Lotta så tog det inte många dagar innan Icon låg och sov tillsammans med deras Irländske Setter.
Även om det blev lugnt i huset efter dessa busiga pojkar så verkar Destiny sakna dem lika mycket som vi.