torsdag 30 april 2009

Händelserika veckor...

Ja, det har varit några minst sagt händelserika veckor. Vet knappt var jag ska börja...
Sydkattens utställning kanske?!
Den första dagen började inte alls bra. Jag hade satt Sweet & Glory i samma transportbur vilket kanske inte var så lyckat med tanke på att Sweet var lite i löp. Jag hörde ett fräs i bilen på väg till Malmö men sedan var det lugnt trodde jag. Men när jag skulle plocka ut Glory till veterinärbesiktningen så låg hon rädd & inklämd i ena hörnan. Jag kan inte påstå att hon exploderade när hon kom ut men nära på. Jag blev alldeles stum! Glory som hemma aldrig gjort en fluga förnär utan alltid varit lugnet själv & nästan för snäll. Jag tänkte tyst för mig själv, hur ska detta gå? Jag satte in henne i en enkelbur & pratade lite med Dorthe som jag fick låna ett skynke av för att hänga utanpå buren. Hon lugnade ner sig men jag märkte att hon fortfarande var osäker när jag sträckte in handen för att klappa henne.
Premiär var det för Mason. Det märktes, han var inte den lugna nallebjörnen som han är hemma. Han ville mest ut till mig hela tiden, tyckte inte om att sitta instängd i en bur där jag var på andra sidan. Gaphalsen Sweet var förhållandevis tyst, om man inte pratade med henne förstås. Då fick man genast svar på tal. Många tycker att det är så charmigt, jag kan tycka att det är lite pinsamt ibland. Speciellt när hon sitter i buren framme hos domaren & 'stör' de andra bedömningarna fast å andra sidan brukar hon ju bli ihågkommen om inget annat ;)
Lennon låg lika cool lugn i sin bur som vanligt. Han är kung!

Så var det dax för de bruna bicolorerna hos Anne Köhn. Lennon var först ut. Hon hade mycket positivt att säga men påpekade även att han var lite urväxt & slynglig för tillfället (han har precis fyllt 1år). Och hormonerna hans har verkligen satt fart sedan han parade Hope för dryga 2 ½ månad sedan. Han tillbringar numera sina dagar med att ropa efter damer.
Hon berömde hans bl.a hans härliga storlek, typ & temperament. Lennon var ensam i sin klass & fick sitt första CAC.
Naturligtvis skulle Glory upp hos Geir precis innan Sweet till Anne. Men jag kände att jag var tvungen att hålla mig hos Glory för att se hur hon reagerade.
Geir sprack upp i ett stort leende när jag kom fram med henne. Oj, vad han gillade henne. Han använde sig av ord som 'Delikat', 'Super look', 'Que Bella' & 'Super feminin'. Han hoppades dock att hon skulle slappna av mer inför hans nominering. Glory fick i alla fall EX 1 & blev även BIV :)
Med andan i halsen hann jag tillbaka till Sweets bedömning hos Anne. Hon fick i princip samma fina lovord som hon fick av Anne sist hon dömde henne i Danmark. Excellent look, promising teenager, SUPER condition! Storleken på öronen är bra men de är fortfarande något för högt placerade vilket jag är fullt medveten om. Jag är så glad att de inte sett mamma Hope's öronplacering, för den är inte vacker. Så i nästa generation hoppas jag att det rättat till sig. Och det roligaste av allt var att Anne sa att hon var 'Sweet as sugar'. Det är precis det uttrycket jag gärna använder när jag beskriver henne ;)) Sweet fick sitt första CAC i konkurrens mot en annan hona.
Så var det Masons tur & plötsligt fick han 1000 ben. Anne sa att han var så stark att hon knappt kunde hålla honom. Men en fin bedömning fick han. Hon tyckte att han hade en väldigt bred & muskulös kropp med fantastisk benstomme. Hon gillade också hans breda huvud. Däremot så är han precis i pälsbyte så den har en ganska torr kvalité för tillfället. Flera gånger när han sprattlade som mest så sa hon; 'Men han är glad! Känn - han spinner hela tiden'. Och jag la handen under magen på honom & motorn ljöd högt :) Jag sa att det var hans första utställning så det är fullt förståeligt.

Mason stod emot Diadem's Cooper, en mycket vacker, stor hane i topp kondition. Så EX 1 gick till honom med all rätt! Grattis Sol till en riktigt snygg avkomma!

Inför Geirs nominering i klass 11 stod Glory emot en lila ragdoll, 1 birma samt en skogis. Slutligen var det Glory & skogisen kvar. Glory var nu mycket lugnare också & hängde som en riktig trasdocka ska göra. Och Geir som även var väldigt förtjust i den fina skogisen kunde inte motstå Glory. Han tyckte hon hade allt! Så förutom NOM så blev hon också Domarens favorit. Geir norpade åt sig Glory från min famn & gick bort till Raymond Saetre med henne. Raymond satt & skrev men släppte allt han hade i händerna & utbrast; Nej men guuud! Han var verkligen betagen av hennes skönhet han också. När Geir kom tillbaka till mig så sa han med glimten i ögat; 'Du vet om att detta är en BIS-katt va?!' Oj, vad glad man blir!
Jag ringde givetvis till Marie direkt & berättade de glädjande nyheterna. Det gick inte att ta miste på hennes lycka!

Sydkatten hade anordnat en auktion på en jätte fin & stabil klätterställning på 1.40m från Polen? som jag råkade se kl. 13.55. Budet skulle vara inne kl. 14. Jag ville väldigt gärna ha den men funderade lite över hur mycket jag var beredd att betala för den. Jag gick bort till monitorn för att se vilken prisklass de andra var i & de var inte billiga. Den största låg på 5200kr. Nåja, jag satte 1525kr. Sedan gick jag ut för att röka & tänkte inte så mycket mer på det. När jag kom in igen så möts jag av Lotta som jublar; Du har vunnit Emma! Så roligt! Budet under mitt var 1360kr... Och pengarna skänktes till Sydkatten, perfekt!

Sedan var det dax för panelen & jag skulle hjälpa till att torka lite burar. Det blev inte så mycket med det då det redan fanns tillräckligt många assistenter.
När det var dax för juniorerna stod jag & Dorthe med bultande hjärtan. Dorthes underbara blå hona var också nominerad. Domarna såg ut att fastna hos Glory till en början sedan hos Dorthes hona. Sedan jämförde de länge & väl. Vilken pärs! Reslutatet blev 5 röster till Dorthes hona & 3 röster till Glory. Vi jublade & kramades!Jag blev jätte glad för Dorthes skull, tänk vad roligt med en colorpoint som blir BIS för en gång skull ;)

Söndagen började mycket bättre. Katterna var mer harmoniska & Rufus var nu också med.
Vi skulle ha Annika Billing på de bruna bicolorerna.
Rufus var först ut & Annika tyckte mycket om honom. Speciellt för att han var så charmig också. Sedan att han hellre står på två ben & håller mig runt halsen eller med andra ord hänger mig runt halsen är en värdslig sak ;) Rufus knep BIV'et & fick sitt CAPIB.
Sweet fick också en jätte fin bedömning. Hon tyckte att hon var en riktig 'lady' som älskade sin matte :) Sweet fick sitt andra CAC också i konkurrens mot samma hona.
Mason var något lugnare idag men fortfarande ganska sprallig. Även Annika tyckte att han var en STOR pojke med fina proportioner. På 'allmänt intryck' skrev hon; 'At least 16 legs'! *hahaha* Han blev åter slagen av Diadem's Cooper.


Glory skulle upp till Anne Köhn. Och Glory fick toppbetyg i det mesta. Anne hade en domarelev hos sig så därför var det extra roligt att lyssna eftersom Anne var ännu mer nogrann i sin bedömning. Hon sa bl.a när man såg Glory framifrån som helhet så såg hon helt perfekt ut. När man kände på profilen så kunde där funnits lite mer böj. Men i övrigt så var Glory en riktig docka för henne!
Inför nomineringen hade Glory en vacker Maine Coon emot sig. Hon lät först domareleven begrunda dem bägge. Sedan hörde jag henne säga tyst till Anne; 'I have to go for the ragdoll '! Anne höll med henne & sa inför publiken att det inte fanns någon tvekan, Glory blev hennes nominering.

I panelen för juniorer var det inte mindre än 3 ragolls. Glory fick 1 röst & slutligen stod det mellan Dorthes hona & en brun söt bicolor hona men det blev Dorthes tjej som tog hem BIS'et igen. Fantastiskt!!

Det var en härlig helg men jag var helt slut när jag kom hem. Orkade nätt & jämt packa upp, kände mig mer eller mindre som en zombie. Med tanke på att jag tidigare i veckan hade stigit upp strax efter kl. 04.00 på morgonen flera dagar i rad för att jobba så var det kanske inte så konstigt.
Är det inte märkligt, när man lämnar en 2 dagars utställning på söndagen så tänker man för sig själv; Usch, jag ska aldrig mer ställa 2 dagar i rad mer men likt förb..... så är det som bortblåst när man sitter med utställningsanmälan till nästa utställning. Någon mer som känner igen sig?!

fredag 17 april 2009

Projekt bad & fön slufört

Igår ägnade jag eftermiddagen med att bada inte mindre än 6st katter. Men det gick mycket bättre & snabbare än jag hade förväntat mig. Denna gången satte jag mig själv i duschen tillsammans med varje katt.
Rufus tog det hela med ro som vanligt, inte det att han njuter av att bli blöt men han accepterar det samtidigt som han tittar lite lätt bedjande på mig.
Sedan var det Sweets tur. Och som den 'Dramaqueen' hon är så måste hon bara låta. Hennes päls är så tät & tjock att vattnet bara lägger sig utanpå till en början.
Mason stod på tur. Och jisses vilken skön kille. När jag började massera in schampot så började han till min stora förvåning att spinna högt & sträckte långsamt på sig.
Jag gick in & hämtade Lennon hos Tomas & Lotta. Även han gjorde inte något större väsen från sig. Och när jag ändå var igång så tog jag Donna också. Även om hon inte visade det för mig så såg jag på henne att hon tyckte det var hur skönt som helst.
Sedan var det dax för det allra tråkigaste, föning. Men det är ett nödvändigt ont. Dock fönar jag inte alltid dem helt torra om de inte har en päls av den längre varianten som har en tendens till att locka sig.
Jag var alldeles matt när kvällen kom så det blev en mysstund framför tv'n som avslutning på en tuff dag.

torsdag 9 april 2009

Glory + Drinkwell = Sant

Vår lilla underbara Glory hittar på många roliga upptåg. Som t.ex igår kväll när jag hade kommit hem från jobbet & satt med Peter i soffan så hörde vi en oigenkännlig duns från köket. Jag reste mig för att gå & titta & synen som mötte mig var obeskrivlig; Där sitter Glory, helt sonika ovanpå Drinkwellen, som om det vore det mest naturligaste i världen. Jag kunde inte sluta skratta! Tassade försiktigt iväg för att hämta kameran i hopp om att hon skulle sitta kvar. Jojomensan, hon satt kvar där länge & tyckte att det var helintressant. Redan när hon kom till oss visade hon stor förkärlek till just vattenfontänen. Hon är en riktig cooling!



Likadant är det när jag sitter framför datorn, vilket är väldigt ofta ;) Då ska hon först upp & gosa & buffa i ansiktet. Sedan sätter hon sig gärna på mitt på tangentbordet medan datorn börjar skriva en massa osammanhängade text. När hon tröttnat på att jag åtskilliga gånger flyttat på henne så hoppar hon upp & sätter sig på kontorsstolens rygg - och vi snackar knappt 4cm bred. Där sitter hon & balanserar en lång stund.

Hon är härlig våran lilla tosa. Och det är nästan ofattbart att Marie släppte henne till oss. Hon har verkligen trollbundit mig!

Om 2v är det dax för Sydkattens stora internationella utställning i Malmö. Det ser jag verkligen fram emot. På lördagen har jag med mig Mason, Sweet, Glory & Lennon. Desvärre är Lennon inte helt i pälskondition :( Han har tappat hela sin krage & blivit väldigt sträv & korthårig i nacken. Det känns nästan som att det avklippt om ni förstår vad jag menar. Någon som vet vad det kan bero på? Jag hoppas också innerligt att Masons stamtvala från Sverak hinner anlända innan utställningen. På söndagen har jag med mig Mason, Sweet, Glory & Rufus. Det är alltid lika roligt att ha med Rufus på utställningar.

I söndags var jag & Lotta hos Torkel Falk i Helsingborg. Med oss hade vi Lennon, Donna & Destiny som alla blev scannade för HCM & njurar. Alla var UA. Jag hade några mycket intressanta diskussioner med Torkel om våra heterozygota ragdolls, dvs. bärarna av HCM. Och nu känner jag mig mycket lugnare. Bl.a så höll han fullständigt med mig om att det vore förödande för ragdollaveln att kastrera alla våra bärare. Det har forskats alldeles för lite på ragdoll gällande HCM. Han hade egentligen bara ett råd att ge mig gällande dessa katter; avla med försiktighet! Om det är unga katter - testa dem regelbundet. Om ni är intresserade & vill veta mer om hur vi diskuterade så får ni gärna höra av er.

Nä, nu kallar jobbet. Ska en runda till Helsingör sedan en massa turer Malmö-Köpenhamn... Är man inte snurrig i huvudet innan så blir man i alla fall. Men sedan har jag en lång ledighet att se fram emot - ända till tisdag :)

Glad Påsk på er!

måndag 6 april 2009

Tillbaka i verkligheten

Ja, då var man tillbaka i verkligheten igen. Jag hade en härlig men väldigt intensiv vecka i Göteborg. Under dagarna var man väldigt fokuserad & kvällen slutade antingen med en trevlig middag & gott rödvin eller bara mys & avkoppling. Innan jag åkte hade jag laddat ner hela detta årets säsong av Desperate Housewives så laptopen gick varm när jag gick till sängs ;) Visst saknade jag familjen emellanåt men jag visste att barnen hade det toppen med pappa & jag pratade med dem varje dag.
Visningarna gick jätte bra & Nordstan fylldes med folk till i princip varendra visning. Det ger alltid en extra adrenalinkick ;) Där fanns en hel del pressfotografer på plats & jag ska se om jag kan få tag i några bilder eftersom några uppfödare har frågat hur jag ser ut i min nya hårfärg :)
På lördagkvällen var det dax för det traditionsenliga Cocktail-partyt & det blev lika galet roligt som vanligt. Sedan blev det utgång & mingel på de bästa nattklubbarna i stan. Men man var ju en aning trött när man kom hem på söndagsmorgonen & visste att man skulle genomföra ytterligare 3 visningar samma dag. Men det gick det också. Nu dröjer det bara ½ år till nästa gång det är dax :)
Det var så härligt att återse familjen igen! För att inte prata om katterna *haha* De stod & trängdes i dörröpppningen när jag kom in & sedan jamade dom i kör. Känns skönt att vara så efterlängtad! Och gissa om jag blev glad över att komma hem till ett nystädat hus med rena kattlådor, fulla matskålar & en nydiskad vattenfontän. Nåja, barnens rum var väl inte så välstädade men det spelar faktiskt ingen roll hur mycket man än plockar undan & försöker hålla iordning där inne, det tar oftast inte mer än 5 min så är alla leksaker, böcker & pennor ändå utspridda över hela golvet... Jag vet inte hur många gånger som man svurit över det otal bilar & legobitar som ligger och lurar nattetid och bara väntar på att få spetsa de fötter som går förbi.

Mason är äntligen hemma! Och lika snabbt som han flyttade ut från Andreas, lika snabbt flyttade han in hos oss. En riktigt trevlig katt måste jag säga. Han & Sweet fann varandra ganska omgående. De beter sig lite som ett förälskat tonårspar. Även Glory tycker om att busa med honom, de jagar varandra glatt i kattgården så fort de får tillfälle. Rufus har tagit det hela med ro som vanligt, vi får se hur länge de två kommer överens...
Sursystrarna Donna & Destiny var inte lika entusiastiska över hans inflyttning. Men något annat hade jag väl inte räknat med heller. Den som är mest otrevlig är Donna. Hon kan vara en riktig bitch. Inte så hon attackerar men hon spottar, fräser & morrar högt. Destiny kan också fräsa till några gånger men är mera mjuk i sättet. Det verkar som att hon inte behöver hävda sig & sin rang
på samma sätt. Det kan också handla om att Donna är mer osäker i sig själv. Jag har ju aldrig fått riktig grepp om vem det är av dom två som egentligen ligger högst i rangordningen här hemma men ju mer jag har studerat dem i olika situationer så verkar Destiny har övertaget med sin tysta dominans. Å andra sidan är det oftast Destiny som slickar Donna på huvudet & enligt experter så är det ju alltid den honan som blir slickad som ligger högst. Nåja, nog om detta.
Mason har en kanontyngd i kroppen, väger redan nästan 5kg. Ögonfärgen är intensivt blå, en öronplacering som är superb men kunde haft en något bättre profil i dagsläget. Temperamentet är det heller inget fel på, en riktig myspropp! Jag & Anita hoppas & tror att han kan tillföra mycket i vår avel.

Som ni kanske sett så väntar Hope & snyggingen Lennon kattungar om mindre än 4v. Jag var ju ganska tveksam till att han skulle få till det p.g.a sin unga ålder, han var ju trots allt inte mer än 10 mån vid parningstillfället, men han klev på utan att vara det minsta fumlig. Och enligt Tomas & Lotta blev de tokförälskade i varandra. De låg tätt, tätt ihop & pussade på varandra dagarna i ända. Och ni skulle ha sett den förtvivlan som vällde upp i hans blick när jag kom för att hämta Hope. Stackars kille! Och han kallade sorgset efter henne hela den dagen & även nästföljande. Tråkigt värre så har han nu börjat att kissmarkera lite inne men det är ju en ganska vanlig reaktion när de väl har börjat para. Vi får se hur länge det håller i sig annars blir det nog kastrering till efter sommaren.

Äntligen är våren också här! Det ska ju bli fint väder större delen av veckan, härligt! Nu ska vi äntligen så gräs, jag står verkligen inte ut en sommar till med en jordhög till trädgård ;)