tisdag 22 september 2009

Owen har blivit en ängel..


Inatt lämnade Owen oss. De senaste dagarna hade han ökat sämre i vikt. T.o.m minstingen Ozzy var på väg om honom. Igår innan jag gick i säng så satt jag länge inne hos dom & han drack men jag upplevde honom ändå något slöare än sina syskon.
Imorse när Peter kom hem från jobbet så låg han under Sweet & var alldeles stel.
Jag sprang ner för trapporna & bara skrek. Jag var alldeles förtvivlad. Barnen blev rädda & jag bara grät. Varför?!! Var han sjuk? Blev han ihjälklämd av Sweet? Kunde jag gjort något? Är det naturens gång? Jag har bara så svårt att acceptera det...

Tack lilla du för denna korta tiden som vi fick ha dig hos oss!

fredag 18 september 2009

Bra fördelning :)

Denna underliga syn möttes jag av när jag kom ut i vår trädgård i går morse. Spindlarna hade under natten flätat samman alla buskar & häckar med sina nät. T.o.m den daggvåta gräsmattan var klädd med spindelväv. Det var vackert!

Sweets ungar växer i en rasande fart, i alla fall fyra av dom. Minstingen kämpar på med gott mod, han går inte riktigt upp lika mycket som syskonen men han jobbar verkligen på det. Jag är lite i valet & kvalet om jag ska ge honom lite ersättning 1-2 ggr om dagen men jag vet inte om jag stjälper istället för hjälper honom.
Han ligger på 90g så
han har i alla fall ökat lite över 30g på 4 dagar. Risken är ju att syskonen 'kör över' honom om de ska fortsätta öka i den takt som dom gör nu. Honan är överlägset störst med sina snart 150g. Lite otippat :)
Jag har blivit bortskämd med kullar de sista åren där födelsevikten alltid legat över 100g.
I H-kullen, som för övrigt bodde hemma hos mina föräldrar, hade vi lilla Heart som vägde 64 g när hon föddes. Men min mamma hade stenkoll på henne från första stund & hon behövde aldrig gå in & stödmata henne.

Jag är så glad över utfallet, 4 mitted & 1 bicolor. Då kan jag förhoppningsvis få fler rätt-tecknade kattungar i denna kullen. Bicolorhanen har givetvis fått vitt på sina öron. Det har varit ganska många bicolorer i mina föregående kullar så det är alltid roligt med lite omväxling :)

I helgen ska jag & min man äntligen vara lite sociala igen. Vi har haft så mycket att stå i den senaste tiden men denna helgen ska vi verkligen få njuta lite. På lördag kommer två av våra bästa vänner hem till oss, Hanna & Patrik, som faktiskt köpte 2 kattungar från min allra första kull. Så jag har uppfödningen att tacka för dom :)
Det är synd & skam att vi inte träffas oftare, man ska vara rädd om sina vänner!
På söndag kommer två goda kollegor hem till oss. Vi får hoppas att det blir fint väder så vi kan spendera lite tid utomhus, Malin är nämligen väldigt allergisk mot katter :(
På eftermiddagen kommer en familj för att hälsa på mina katter, det ska bli trevligt!

Det har faktiskt varit en hel del katt-besök det senaste året, både från kattungeköpare & dom som är nyfikna på rasen & aldrig har träffat ragdoll i verkligheten eller i deras hem-miljö. Det är alltid väldigt uppskattat, både från mig & dom. Och såklart blir de alla väldigt frälsta i rasen.
Jag är väldigt tacksam att jag inte arbetar heltid, det ger mig mer frihet & tid med både barnen & katterna.
Hade jag fått bestämma så hade jag alltid jobbat 75-80% :) Men jag kan inte sticka under stol med att jag älskar mitt jobb! Det förklarar nog också varför jag fortfarande arbetar kvar efter 8 år....

onsdag 16 september 2009

Sweets överraskning!

Jag var ju som bekant på hundutställning i helgen och var helt ovetandes om vad som skulle komma ske.
Vid 16-tiden ringde Peter mig & sa lite halvstressad; ’Emma, du måste komma hem! Hope har fått kattungar!
’Nä, vad säger du?! Hope?!’ Svarade jag förvånansvärt lugnt.
Jag förstod ju att han menade Sweet. Jag tänkte snabbt ’bara det har gått bra!’
’Ja, Sweet då. Hon har fått 4st inne i klätterställningen. Nej, vänta det ligger en till under henne. 5st är där! Och dom är inte stora.’
Det var bara till att samla ihop alla & sätta sig i bilen. Vi hade ändå nästan 10 mil framför oss.
Jag ringde Peter några gånger under resans gång. Bad honom flytta ner henne & ungarna i bolådan som var färdigbäddad. Men han ville inte störa henne mer än nödvändigt. Han avnavlade en unge som hon inte hade hunnit med.

Jag hade dåligt samvete där jag satt. Sweet hade jamat ovanligt mycket & pockat på min uppmärksamhet i rastgården på förmiddagen. Jag tog in henne & hon pratade med mig som hon brukade. Hennes mage hade inte sjunkit ner utan hon var lika rund som en fotboll som tidigare. Dessutom var hon inte beräknad förrän 1-2 dagar senare.
Peter hade jobbat natt så jag hade lämnat sovrumsdörren öppen utifall hon ville ha sällskap av honom. Fast å andra sidan var det nog ganska lönlöst. Man skulle nästan kunna släppa en bomb i sovrummet utan att han skulle reagera nämnvärt.
Så Sweet måste ha nedkommit någonstans mellan kl. 12-15.30.

Nåja, jag kom slutligen hem & tvättade samt spritade händerna noga innan jag gick in till Sweet & ungarna. Mycket riktigt, hon låg inklämd i klätterställningen & jamade tacksamt men hest när hon såg mig.
Jag lyfte försiktigt ner ungarna en efter en & såg ju att det inte var några stora knyten. Speciellt en som var markant mindre än syskonen. Ajdå, tänkte jag.
Sweet hoppade in i lådan, lade sig tillrätta & började spinna högt. Hon var lugnare än jag hade förväntat mig & alla ungarna började dia omedelbart. Tack & lov verkade dom väldigt pigga & alerta.
Jag vägde den minsta; 58 g! Men oj vilken livsglöd han visade. Det var verkligen gott gry i honom.
Vägde ytterligare en som låg på 87 g & jag konstaterade att de andra såg ut att väga ungefär samma. Jag ville inte störa henne mer eftersom hon inte hade fått den bästa starten på sin mamma-karriär.
Jag brydde mig heller inte om att kolla könen på de resterande. Skymtade dock flertalet hanar.

De efterföljande två dagarna låg Sweet hos kattungarna mer eller mindre hela tiden & hon verkade stortrivas. Det var tyst & lugnt i bolådan så alla verkade mätta & belåtna.
Jag hade extra koll på minstingen som jag från början hade satt till de bakersta spenarna. Och han satt fortfarande som en sugpropp där varje gång jag tittade in. Och han ökade fint i vikt, redan första dygnet som de antingen brukar står stilla i vikt eller går ner lite så hade han ökat 4 g. Och 2 dagar senare stod vågen på 72 g. Inte illa! Nu hade jag också konstaterat att det var 1 hona & 4 hanar. Honan var störst med sina 110g. Resterande 3 hanar låg på mellan 90-105 g.
Fortsättning följer...



måndag 14 september 2009

Går i hundtankar...

Ända sedan jag var 10 år gammal & träffade min första Rhodesian Ridgeback i verkligheten så visste jag att det var just en sådan jag skulle köpa när jag blev stor.
Jag & Peter har diskuterat det några gånger genom åren men vi har hela tiden kommit fram till att det var bättre att vänta tills barnen var lite större. Jag tycker att Noah är i en lagom ålder nu, 5½ år men Thea är fortfarande i minsta laget med sina 3 år.
Å andra sidan är det ju aldrig fel att läsa på, skaffa sig så mycket kunskap & kontakter som möjligt så att man är väl förberedd när det väl är dax för en ny familjemedlem.

När jag såg att SRRS snart skulle ha en cert-utställning i Råå i Helsingborg så blev jag oerhört glad.
Min systerdotter Emelie, min pappa & Noah följde med mig. Och när jag möttes av en uppsjö av dessa vackra, ståtliga hundar blev jag alldeles lyrisk. Samma känsla som när jag såg ragdoll för första gången så det bådar ju gott :)





När jag stod & pratade med några i styrelsen dök det upp en kvinna som de rekommenderade mig att prata med. Hon visade sig vara en väldigt erfaren uppfödare, de hade köpt deras första Ridgeback 1994 & startade sin uppfödning 1997.

Hon bad mig följa med att gå en runda med hennes tik & 'lilla' valp på 3½ månad. Hon räckte mig kopplet & vi gick iväg. Jag hade många frågor & hon besvarade dom alla. Det kändes väldigt bra!





Under utställningen pratade jag också med 2 vinstrika uppfödare från Stockholm. Speciellt en av dom fick jag väldigt fin kontakt med. Hon hade fantastiskt fina hundar med intressanta linjer, importerat från just Sydafrika som de härstammar ifrån. Hon gav mig raka & ärliga svar & bad mig ringa henne om jag hade fler funderingar & frågor.

Sedan bar det av till Sofiero för ytterligare en stor hundutställning med diverse raser. Vi kom precis lagom till Best In Show-finalerna. Det var så härligt att se de lyckliga vinnarna.
Jag skulle mycket väl kunna bli biten av hundutställningar också men då måste jag nog sluta att jobba för att hinna med allt *haha*

söndag 13 september 2009

En riktig WOW-kull!


Jag har ju helt glömt bort att skriva om mina fina N-kull.
Enligt mig själv så är det definitivt en av de jämnaste kullar jag haft genom åren.
När jag & Anita var & tittade på dem vid 8v ålder blev jag så imponerad.
Kameran gick varm, så varm att jag knäppte av inte mindre än 397 st bilder på mindre än 1h :) Sedan att 100 av dem raderades på en gång när jag fick upp dom i datorn är en annan femma.


Natasha, den blå mitted honan är en väldigt lovande tjej. Allt satt mer eller mindre där det skulle, härlig 'look' & riktigt fotogenisk var hon.



Nikkita, vars öga hade läkt riktigt fint, var en riktig gräddbakelse. Hela kullen har en helt outstanding ögonfärg men Nikkitas ögon var så blå att du knappt kunde skymta pupillen. En otroligt charmig liten tjej med underbart uttryck & fantastisk typ.



Nathan, denna ljuvliga lilla nallebjörn, flyttade åter rakt in i mitt hjärta. Kan man annat avguda honom?! Hans enda nackdel är hans något små ögon. Attans också!



Nicholas, varför är han en midhigh??!! Helt klart den bästa typen av dem alla, kolla in boxen! Läckert uttryck! *suck*



Napoleon, också en charmig matglad kille med fint utrryck.



Så vart hamnar de nu då? Natasha går till en uppfödare i Tyskland, trots att jag så gärna ville sparat henne. Men det kändes 'rätt' & jag har ju möjligheten att göra om kombinationen i framtiden om jag skulle vilja.
Nikkita stannar kvar hos Anna på foder. Anna har kommit henne väldigt nära & jag ser stor potential i henne & hennes egenskaper. Även om hon förmodligen är en mid-high hon också...
Nathan skulle från början hamnat hos en uppfödare. Men pga. av hans små ögon så vågar vi inte chansa. Däremot får han ett underbart hem hos en sällskapsköpare i Borås som väntat oändligt länge på en hane från mig, ända sedan L-kullen.
Nicholas hamnar i Höganäs & får en ragdoll-kompis på köpet :)
Napoleon flyttar till en familj i Växjö som också väntat tålmodigt i ½ år.

Jag tycker att det är så oerhört roligt & smickrande med sällskaps-köpare som så troget väntar. Det är en speciell & härlig känsla!

Jag grämer mig faktiskt något att jag inte kan ställa dom i kull-klass i Hässleholm i början av oktober. Endast 2 av dom är ju rätt-tecknade :( Man kan inte ha tur jämt.


lördag 12 september 2009

Thea har blivit en stor flicka :)



Tänk vad tiden går fort. Vår lilla tjej har blivit 3 år! Och för varje dag blir hon mer & mer lik mig när jag var liten. På vissa foton är minspelen & leendena skrämmande likt. Det är verkligen häftigt!


Vi hade såklart kalas för vår lilla stolstråle & hon blev överväldigad av alla presenter.

Thea är inne i en riktig 'dock-period' just nu & med tanke på vad dockorna kan åstadkomma idag så är det inte långt ifrån att man själv blir lite sugen *haha*

Chou-Chou dockan är som en riktig bebis som skrattar när hon är glad & skriker när hon inte mår bra. Då gråter hon så att kinderna blir röda & då ska man fort ge henne dricka från flaskan & hon ger ifrån sig drickljud. Om man ger henne en specialnapp så kommer hennes nya tänder fram & hon börjar gråta. Då ska man ge henne en bitring varpå hon börjar tugga. Kittlar man henne på magen börjar hon att skratta högt. Mycket fascinerande!



Fin tårta till prinsessan


onsdag 2 september 2009

Fått smak på det goda..


Att rastgården skulle bli omtyckt av våra katter tvivlade jag aldrig på men så uppskattad att ingen riktigt vill följa med in igen hade jag inte väntat mig.
Donna & Destiny har mer eller mindre nog flyttat ut, de har alltid älskat att vistas ute.
Mason har aldrig varit så lekfull & full av liv som nu så han håller gärna dom sällskap.
Sweet lullar också runt med sin stora mage & än så länge har hon inte kissat inne i katthuset. Henne har vi haft stora problem med när det kommer till det. Hon har mer eller mindre förstört vårt golv i nästan alla hörn med stora pölar av kiss & även in under listorna har det runnit. Vår textilsoffa på ovanvåningen har hon också kissat ner. Vi har kämpat med alla slags olika medel, Feliway i kontaktuttaget osv. & vi trodde faktiskt att hon skulle sluta när hon blev dräktig men icke. Visserligen har det blivit mycket bättre sedan Hope flyttade men dock. Det blev lite av en maktkamp mellan Donna, Destiny & Sweet då de hela tiden 'kissade över varandra'.

På natten tar jag dock gärna in Rufus, vilket kanske inte behöver en närmre förklaring ;) Vi kan ju inte riktigt vara ifrån varandra några längre stunder. Lilla Mizzy vill gärna också vara nära så henne har jag svårt för att inte norpa med mig. Och Glory, som faktiskt har blivit som en 'Lill-Rufus' för mig, visar att hon gärna vill följa med mig. Glory har en fantastisk personlighet, hon är en riktig ''människokatt'. Det finns två olika slags katter; 'kattkatter' & 'människokatter' :)


Jag har t.o.m slutat att stänga dörren till sovrummet när vi ska lägga oss. Glory vet precis när det är dax för mig att gå i säng, då springer hon upp före mig i trappan, sätter sig ner utanför dörren, tittar bedjande upp på mig & jamar lågmält. Förr fick jag jätte dåligt samvete när jag stängde dörren framför nosen på henne, tyckte nästan att det var djurplågeri men samtidigt tyckte jag det var orättvist mot de andra katterna om bara hon fick sova hos mig. Och jag kan faktiskt hålla med om att ha 7 katter i sängen, ibland 2 små tvåbenta & kanske vakna i en pöl av kiss är inget man vill uppleva.
Men den sista tiden har jag inte kunnat låta bli, speciellt inte när Peter jobbar sent eller natt. Och numera är alltså sovrumsdörren alltid öppen :)
Glory ligger uppe vid mitt huvud, spinner som en hel traktor & mjölktrampar försiktigt mot min kind. Lilla Mizzy kommer skuttande glad i hågen samtidigt som hon spinner högt i takt med sitt evinnerliga, härliga jamande. Och Rufus ögon lyser av lycka när han kryper tätt intill mig. Vad skulle man ta sig till utan dessa underbara varelser?!!

tisdag 1 september 2009

Resa till Frankrike!


Igår kväll blev jag uppringd av Christina (ordförande i Sydkatten) och hon hade dom mest fantastiska nyheterna! Jag har vunnnit en resa till Frankrike, till Royal Canins anläggning där!


Sydkatten vann för 2:a året i rad Bästa Kattens Dag-jippo och när Sydkatten hade sommaravslutning lottade dom ut resan till två av Sydkattens medlemmar som var med och hjälpte till på Kattens Dag. Dom passade också på att dra några reserver ifall någon av de ursprungliga vinnarna inte kunde resa men reserverna drogs anonymt. Nu hade en av vinnarna hoppat av och Jag var första reserv :)) Självklart tackade jag ja utan att blinka!
Resan går den 24-26 november, vi flyger från Kastrup till Frankrike. Allt är inkluderat, dvs flyg, mat och logi. Vilken lyx! Det kommer att bli så spännande!

Jag har även fått ett sms från min härliga fodervärdskull som löd;
'Hörre du Emma, nog för att vi gillar dig skarpt men vad sjutton var det för äckligt som matte tryckte ner i munnen på oss ikväll?!!
Hon säger att allt är ditt fel! Räcker det inte att vi ställer upp på sådär 350 bilder varje gång du är här? Nej nu får det bli skärpning, annars strejkar vi!
Matte säger att vi ska få något som heter spruta imorgon, hoppas att det är bättre än det här som hände idag!
Kram och jam från oss alla fem i N-kullen ;)'
Tack Anna, fodervärdar som dig växer inte på träd!