fredag 12 september 2008

Tiden går...

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev här men det betyder inte att det inte har hänt något. Jag vill inte bara skriva för skrivandets skull utan jag vill helst vara i rätt sinneststämning och det har jag inte varit p.g.a många olika anledningar.
Kattungarna har ju lämnat boet och flyttat till sina nya hem. Och det som verkligen tog musten ur mig var när Survivor flyttade. Ve och fasa, vad jobbigt det var!
Det var ett helt underbart par, Nasim & Martin, som kom ända från Göteborg för att hämta den lille prinsen. Det dröjde inte länge förrän
Survivor hade kurat ihop sig och somnat på Martins arm. Jag hade så svårt att ta farväl och när jag stängde dörren forsade tårarna nerför mina kinder, precis som nu.... Han tog en stor bit av mitt hjärta med sig och frågan är om jag någonsin kommer över det. Noah tog det förvånansvärt bra när han kom hem från dagis men det har funnits många stunder när han sorgset har frågat efter honom.
Jag varken vill eller orkar spekulera hurvida jag gjorde rätt eller fel som sålde honom. Jag vet bara att han är en 'once in a lifetime'. Och jag är så tacksam över den tiden vi fick med honom.



Lilla Sweet hon växer och frodas och är vår allas lilla bebis. Men oj vad hon pratar - i tid och otid! Vi hade 2-års kalas för vår lilla tvåbenta prinsessa i helgen och Sweet hade så mycket att berätta för alla de som var här att de knappast trodde sina öron. Och tro inte att det är korta, vanliga jamningar. Nejdå - det är långa, utdragna, pipiga och höga jamningar.
Jag letade lite på internet och fann detta; 'Lågmälda jamningar innebär ofta att katten är missnöjd av någon anledning. "Pipigare" jamningar betyder att katten är glad, och vid upprepade jamningar söker den din uppmärksamhet av någon anledning. Du kommer att lära dig när din katt säger: "släpp mig", "mata mig", "älska mig"!
Konstigt nog är jamande sällan riktat till andra katter – oftast till människor. Då är det bäst att du lyssnar, katten pratar med dig!
'
Slutsatsen är väl då att Sweet är en mycket uppmärksamhets-krävande liten tjej :)




Donna är på återbesök hos Blue (man skulle nästan kunna tro att hon har klippkort) och det blev ett kärt återseende som vanligt. Hon hann knappt komma in i kattgården förrän Blue kom springande emot henne glatt jamande och hälsade henne välkommen medan han slickade henne troget på huvudet (det skulle ha filmats). Donna fullkomligt slängde sig ner framför honom, rullade runt och kvittrade lätt.
Efter 2 minuter hade han parat henne :) De är verkligen som ler och långhalm de två. Och det lustigaste av allt är att de är så otroligt lika utseendemässigt också.
Nu ska Donna få gå kvar hos Blue i 4-5v. Anledningen är att förra gången Donna var på besök hos Blue så kom hon ur löpet och stannade därför kvar tills nästa löp infann sig varpå hon blev parad. Men eftersom hon varit borta i över 1 månad hade hon väldigt svårt att anpassa sig i kattgruppen igen här hemma och blev därför utstött, stackarn. Hope hade dessutom kattungar som hon vaktade väl och av någon anledning så blev Donna och Destiny, som alltid varit mycket goda vänner, de värsta fienderna.
Donna ökade 3-4hg på mindre än 2v och hennes tuttar blev rosaröda, så dräktig var hon. Men sedan försvann allt och hon gick ner i vikt igen. Enligt expertveterinär Torkel Falk så är det inte alls ovanligt att katthonor som ligger lågt i rang i kattgruppen kan abortera sina foster. Därav ska man låta dem stanna hos hanen i minst 4v eftersom de efter detta inte längre kan abortera.
Bevis på detta fick jag också höra ifrån en annan ragdolluppfödare som låtit scanna sin hona hos Torkel och var dräktig med 4 kattungar. Några veckor senare gjordes en ny scanning och då fanns det inga kattungar kvar. Denna honan låg lägst i rangordningen och Torkel var övertygad om en abortering.
Så nu håller vi tummarna!