torsdag 3 juli 2008

Viktberoende...


Nu är Survivor snart hela 6v! Och enligt KMR's föreskrifter så ska man sluta med modermjölksersättning när kattungen är mellan 5-6v. Men Survivor verkar inte ha läst dessa rekommendationer. Åh nej, det är ju så himla gott och mysigt att få slurpa i sig varm och god välling i mattes eller husses knä. Visst har han knaprat lite på torrfodret men han har inte visat något större intresse för det. Vi har tvingat in alla olika sorters mat i munnen på honom; allt ifrån nötfärs, blötmat, torsk & uppblött torrfoder i majsvälling eller vatten. Urk, vad äckligt sa han!
Eftersom jag aldrig stödmatat en kattunge som varit helt utan mammans di så rådfrågade jag min käre veterinär om vad jag skulle göra. Enligt honom så fanns det bara en sak att göra, tvinga honom att äta annan mat, svälta honom en dag om det skulle behövas och slutligen skulle han börja äta av ren hunger. Visst, det kan låta hårt men jag förstår ju att krabaten inte kan leva på flaska i all evighet. Än mindre kan jag sälja honom på de premisserna, om han nu inte stannar förstås ;) *fniss*
Så från att ha gett honom ersättning var 6:e timme lät vi det en dag gå 12h emellan istället. Resultatet blev att han istället var vrålhungrig när vi gav honom flaskan, så hungrig att han sög in hela nappen så den vände sig ut och in i flaskan :-o Stackarn!
Ni som känner mig vet hur noga och ofta jag väger mina kattungar när de är små men Survivor har gjort mig helt paranoid. Från att ha vägt honom morgon och kväll vägde jag honom nu också både innan och efter varje måltid eftersom han mer eller mindre stod stilla i vikt under 2 dagar. Det kan ju t.o.m en 5-åring räkna ut att han självklart efter en måltid ökat de gram som mängden mjölk innehöll. Skulle han sedan ha gått på lådan däremellan så visar ju vågen genast mindre igen. De långa korvarna som kommer ut från hans lilla kropp väger garanterat inte lite heller. Det skulle bara fattas att jag vägde dem också ;)
Toalett-träningen är verkligen något som jag måste berömma honom för, den klarade han galant direkt.

Nåja, jag kan nu berätta att det i alla fall går framåt. För ett par dagar sedan var Survivor så hungrig att han stod uppe i skålen med torrfoder.

Jag har faktiskt börjat väga skålen med torrfoder också för att se att han verkligen äter och det gör han. Ja, skratta ni, det är bara förnamnet på hur Peter reagerade när han såg mig sätta matskålen på vågen.
Men det är bara en tidsfråga innan Hope's kattungar också börjar att provsmaka och då släpper det säkert helt. Dock ger vi honom fortfarande på flaska ca. 3ggr per dygn men minskar det successivt.

Summan av kardemumman är att stödmatning är ganska jobbigt och påfrestande och man blir oerhört bunden så att ni som någon gång överväger att stödmata kattungar, gör det bara om ni verkligen måste eller hitta någon som kan hjälpa eller avlasta er. Speciellt den första tiden som de måste matas varannan timme. Självklart måste man gå in och stödmata om mamman inte längre finns tillgänglig men det bästa är att försöka hitta en amma, ju tidigare desto bättre.
Jag tänker ibland på att Survivor aldrig fått chansen att uppleva distunderna och närheten tillsammans med syskonen men vi har gjort det absolut bästa vi har kunnat för honom. Och jag tror med facit i hand att han växer upp till en helt fantastiskt social och trevlig katt!

Noah är också väldigt förtjust i Survivor och han tar vara på varje sekund som han får vara med honom.

Förra veckan flyttade Destinys pojkar. De har alla fått fantastiska hem och allt verkar ha gått jätte bra. Enligt Tomas och Lotta så tog det inte många dagar innan Icon låg och sov tillsammans med deras Irländske Setter.
Även om det blev lugnt i huset efter dessa busiga pojkar så verkar Destiny sakna dem lika mycket som vi.

Inga kommentarer: