söndag 7 juni 2009

På väg åt rätt håll...

I början av veckan började Hope's mage att krångla ordentligt. Först var jag inte speciellt orolig eftersom hon alltid haft en väldigt känslig mage, ena dagen diarré nästföljande dagar normal avföring. Eftersom Hope bott hos Sofie den senaste tiden så har hon haft möjlighet att endast äta foder för känslig mage & hennes mage har stabiliserats avsevärt. Men här hemma är det lite svårare att separera foder-sorterna. Alla mina katter älskar just Maine Coon-fodret som Hope's mage tyvärr inte mår så bra av.
En morgon hade hon också kräkt ganska mycket på golvet.

Och när sedan lilla Minnie började visa symtom på diarré så blev jag riktigt orolig. Det ska ju inte mycket till för en liten kattunge att snabbt tappa vikt & bli uttorkad. Jag plockade bort torrfodret & gav endast kokt torsk. Alternerade med Diarsanyl & Pro-kolin. Jag har dock tidigare föredragit Diarsanylen eftersom jag ansett att den haft snabbast & bäst effekt. De lyckligtvis få gånger som jag haft enstaka kattungar i kullarna som drabbats av diarré har jag lyckats häva det med vit fisk & just Diarsanyl. Men enligt en veterinär jag nyligen pratat med så innehåller Pro-kolinet kattmagens egen bakterieflora i phaeces (alltså avföringsflora) som gör att den lättare blir återställd samt är snäll mot magen. Jag måste också säga att Pro-kolinet är lättare att ge.

Nåväl, Minnie blev inte bättre & jag upplevde henne också något uttorkad så jag åkte till min veterinär & vätskade upp henne. Syskonen & Hope var också med så jag passade på att väga Hope. Strax under 3kg visade vågen, stackarn. I 'normalt' tillstånd väger Hope 3.8kg.
Det hör till saken att min våg olyckligtvis 10 dagar tidigare hade slutat fungera trots batteribyte. Men min käre man lagade naturligtvis den på ett kick & när jag såg hur mycket Minnie faktiskt hade tappat i vikt blev jag alldeles olycklig. Där ser man hur viktigt det är att fortsätta väga kattungarna regelbundet även när de blivit några veckor gamla.

Jag satte in Vetrimoxin efter att ha pratat med min veterinär & Anita (som för övrigt undrade om jag hade fått hjärnsläpp eftersom jag inte hade satt in pencillin direkt) ;) Och det tog inte mer än ½ dag så var Minnie piggare än någonsin. Hope svarade också bra på pencillinet.
Jag måste säga att mitt liv varit något turbulent de senaste veckorna, dessutom inträffade en annan olycklig omständighet under veckan som jag inte kan gå in på här...

Minnie ökade, hör & häpna, 70g på ett dygn!! Gudskelov för Vetrimoxin - detta fantastiska preparat som fungerar på det mesta!
Idag skymtade jag också Hope's avföring när hon gick på lådan som till min stora glädje var mer fast än lös! Go Girl! Tänk att lite skit kan göra en så glad :)


Mors Dag :)

Inga kommentarer: