Äntligen har sommaren hittat hit & soldyrkare som jag är så har jag tagit vara på varje minut känns det som;) Det är fördelen med att jobba ruskigt tidiga mornar, man är oftast hemma tidigt på dagen också.
Något mindre roligt är att Noah åkt på vattenkoppor. Dom spred sig som en löpeld på dagis så det var bara en tidsfråga innan det blev Noahs tur. Men han har nog lyckligtvis haft den mildare formen, dessutom helt feberfri. Han har varit väldigt duktig & inte kliat sig speciellt mycket. På de ställen som varit värst har vi smörjt med kylbalsam. Så om 2v tid lär det bli lilla Theas tur ;) Men hellre att de får de nu som små än när de blir äldre. Jag var själv 15 år när jag fick vattenkoppor, det var ingen hit.
Eftersom vi inte ville lägga ut dyra pengar på ett båtsläp byggde Peter själv en ställning till båten som passar till vårt bilsläp med en anordning så att man kan veva ner båten i vattnet. Fråga mig inte var han får alla sina goda idéer ifrån.
Nåväl, det startade dock inte så bra när vi väl hade kommit i båten i Ringsjön. Peter fick inte igång motorn hur mycket han än försökte. Det är en motor av äldre modell som visserligen Jan har reparerat & som skulle fungera.
Efter 30 min började barnen att tappa tålamodet, ja jag också för den delen. Men envis som en åsna som Peter är så gav han sig inte. Och slutligen så satte den igång. Men historien slutar inte här…
Klockan började närma sig 17.30 & vi tyckte det var dags att vända tillbaka. Peter körde några race & mådde som en kung minst sagt. Efter ett tag började motorn att slå högt var 5:e sekund. Med andra ord lät den inte så bra. Peter anade oråd & sa att han trodde kanske inte att vi skulle kunna köra hela vägen tillbaka.
Han saktade ner & körde en bit men Peters farhågor verkade stämma. Motorn ville inte alls vara med längre & dog flera gånger pga. av att den inte ville gå i växel. Där satt vi mitt ute på sjön ca. 1 mil ifrån båtplatsen. Jag kan berätta att 1 mil ute på sjön är långt.
Peter hade till slut fått ett flertal blåsor i händerna & på fingrarna, stackarn. Han började att ro istället men eftersom det var en hel del vågor så rörde vi oss inte mycket.
Jag började fundera på vart man ringer vid ett sådant här tillfälle. Inte SOS i alla fall eftersom vi inte var i nöd, inte än så länge i alla fall.
Barnen tog det hela med ro, de jagade flygande insekter & stänkte vatten på varandra. Det var tur det annars hade Peter nog kastat dem över bord, han var inte glad & använde nog de flesta danska svordomar som finns.
Peter fick slutligen igång motorn en sista gång men det gick fortfarande väldigt långsamt. Huvudsaken var ju att vi kom hem i alla fall. Peter upptäckte att om han körde baklänges så gick det lite lättare så han vände båten om & backade istället. Problemet var ju dock att han fick upp alla avgaserna i ansiktet. Det skulle bara fattas att han blev rökskadad också..
Vi började slutligen att skymta land, då kändes allt mycket lättare. Båtresan hem tog alltså 2h istället för 20 min. N'är vi väl kom in på land så ville barnen bada & det var faktiskt väldigt skönt i vattnet, 21 grader minsann.
Först nu kunde Peter & jag skratta åt hela händelsen ;)
Mizzy kommer att stanna hos oss, hon är fantastiskt fin & väldigt lovande. Hon ser fortfarande ut att vara åt det bruna hållet men de andra två ser än så länge mer blå ut… Vilket dilemma! Jag ska testa henne för dilution i veckan samtidigt som jag DNA-testar henne för HCM-genen. Oavsett kommer hon att stanna.
Detta får ju lite andra konsekvenser för de övriga katterna i katteriet. Jag har ju insett under årens lopp att man inte kan ha hur många katter som helst på samma gång så jag blir tvungen att omplacera någon eller några vilket alltid är lika jobbigt men man får se till katternas bästa. Och får man bra hem så känns det alltid lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar