Lill-prinsen växer..

Idag fyller lille Survivor 3v. Men han är egentligen inte så liten längre, 370g stod vågen på i morse. Han börjar bli riktigt rund om magen.

Många har hört av sig och undrat hur det har gått för honom. Vi stödmatar honom fortfarande eftersom det visade sig att han varken kunde/ville dia från Hope. Han är ju uppväxt med att dricka från flaska från start och vet inget annat. Och vi ville inte stressa varken Hope eller honom.
Men det är inte alls jobbigt, jag och Peter turas om. Nu är det ju endast var 5:e-6:e timme så det fungerar jätte bra. Dessutom har vi ett fantastiskt samarbete med Hope som slickar honom så fort vi lägger ner honom till henne igen :)
Vi tänkte så småningom låta honom lapa ersättningen från ett fat istället och nu dröjer det ju inte länge förrän han ska börja provsmaka annan mat heller.

Hur som helst så har han vunnit våra hjärtan denne lille överlevare! Och Hope's också verkar det som :)
Fick förresten ett mail av Lena idag. Hon vaknar flera gånger på natten och tänker på honom. Han stal ju en bit av hennes hjärta också såklart. Tänk att vara så liten och redan så älskad av så många!

Hope's bebisar växer också som de ska. Tänk att hon fick en av varje; en bicolor, en mitted och en colorpoint. Lite roligt faktiskt! Nu hoppas jag bara att någon av honorna blir så pass bra att jag behåller henne. Det enda som oroar mig något är hur öronen kommer att bli på dem. Alla som känner mig vet ju hur öronfixerad jag är... Hope's öron hade jag ju önskat var bättre, de sitter på tok för högt på huvudet och är alldeles för spetsiga. Men den perfekta katten existerar ju inte.
Annars är jag faktiskt supernöjd med henne! Hon är stor och kraftig men ändå lång i kroppen. Läcker typmässigt, fin ögonfärg och en fantastisk pälskvalité. Och enligt Gail (DarlinLillDolls) finns det otroligt snygga katter bakom henne.



Det är inte bara våra kattungar som är väldigt förtjusta i Royal Canins katthus. Destiny ligger gärna också och myser där inne.
Jag måste säga att Destiny är en av de bästa kattmammor som jag haft genom åren. Hon är extremt mån om sina kattungar. Hon är en riktig hönsmamma och har stenkoll på vart de än befinner sig när som helst på dygnet. Och hon överöser dem med kärlek! Hon diar dem fortfarande med glädje fastän de snart är 11v. Visst är det en härlig syn?!

Jag kan tänka mig att hon kommer att bli olycklig när de flyttar. Som tur är flyttar Icon bara över gräsmattan ;) Han kommer att bo på foder hos våra trevliga grannar, Lotta, Tomas & storasyster Chassie (en Irländsk Setter). Jag var bara tvungen att spara honom och denna chansen kunde jag ju inte missa.
En brun bicolor så lik pappa Rufus men med något förstärkta och bättre egenskaper tack vare Destiny och med ett helt underbart temperament. Och stor är han också!
Rufus är ju numera kastrat och jag värdesätter hans temperament så högt som han starkt nedärvt till sina kattungar så jag vill mer än gärna jobba vidare med de linjerna. Helst hade jag ju velat att Icon skulle stannat hemma hos oss men eftersom han är besläktade med alla mina honor utom Hope så vill jag helst undvika de problemen längre fram.

Tabbykillen Ivory är också slående bra och har faktiskt både bättre öron samt placering än Icon och jag har haft väldigt många utländska spekulanter på honom men mitt hjärta stals av Icon redan från början. Ivory kommer att flytta till ett jätte trevligt par och där har jag också fått möjligheten att låna honom en gång innan han kastreras om hans utveckling håller i sig.
Söte Indigo hamnar i Åhus och kunde heller inte fått ett bättre hem!


Ivory, Indigo & Icon

Ja, som jag nämde tidigare så är Rufus kastrerad sedan 2 månader tillbaka. Och nu har han börjat sätta päls, fått tillbaka lite av sin krage, breddat en hel del och äntligen ökat i vikt!! Som fertil var Rufus sjukligt smal i slutet och hur jag än försökte fick jag inte upp honom i vikt. Jag provade allt! Men han hade helt enkelt för mycket göre med alla honor som löpte om vartannat. Han var faktiskt nere på strax under 4kg och jag var förtvivlad. Jag hade gärna använt honom på några fler kullar men jag hade inte hjärta att se honom så mager. Idag visar vågen 4.8kg och det är verkligen på väg åt rätt håll. När jag fått upp honom något kilo till så kommer vi att synas på utställningar igen, något Rufus verkligen älskade! Sedan om det är utställningarna i sig han älskar eller att han har min fulla uppmärksamhet under 12h låter jag vara osagt ;)
Det är nämligen så att Rufus är olyckligt förälskad i mig. När jag och Peter var på bröllopsresa i Thailand för 2½ år sedan kom min mamma och kollade till katterna varje dag. Och Rufus satt ofta vid ytterdörren och skrek ut sin förtvivlan över att jag inte var hemma. När jag väl kom hem överföll han mig nästan i dörren och var som ett plåster på mig hela veckan. Han var livrädd att jag skulle försvinna från honom igen.

Och sedan Rufus blev kastrat så har alltså hans underbara temperament tilltagit ännu mer nu vilket jag inte trodde var möjligt. Behöver jag säga att han är mitt ALLT?! ;))