2 in 1 ;o)

Här har det hänt grejer!
Att Donnas födsel var närstående var det ingen tvekan om, hon var mer eller mindre som ett plåster på mig under onsdagen & torsdagen. Jag trodde faktiskt att bebisarna skulle komma under onsdagen då hon hade gått 64 dagar. Donna är nämligen som en klocka, har fött alla sina tidigare kullar på exakt samma dygn.
Donna och Glory har verkligen varit som ler och långhalm den senaste tiden. Där Glory befann sig var Donna och vice versa.

Nåja, på torsdagkvällen kände jag på mig att det var dax. Jag hade egentligen lydnadskurs med Zita på kvällen men jag hoppade över den.
Peter jobbade dessutom men kom hem strax efter 20 och då låste jag in mig i kattrummet tillsammans med de havande mammorna.
Donna andades mer häftigt och jag såg hennes täta värkar. Glory låg tätt intill henne i födslolådan.
När klockan precis hade passerad 21 så skrek Donna till och ut kom hennes första unge. En hona på strax över 100g.Sedan blev det lugnt ganska länge. Glory vek inte från Donna en sekund och Donna verkade trivas med att ha henne så nära inpå.
Jag passade på att bädda till mig på golvet inne hos dom. Jag förstod att jag inte skulle få mycket sömn men jag skulle dock upp kl. 04.30 och jobba... Mindre roligt!
Efter 1½h kom unge nr 2, också en hona på strax under 100g.
Glory gick mer och mer in i sig själv och jag började bli lite orolig...
När klockan var runt 23.30 så pratade jag med Emelie i telefon & plötsligt började Glory flämta med halvöppen mun. What?!Jag filmade henne och skickade iväg det till Emelie. Hon skrev tillbaka; 'Oh Fuck! It's time! :)'
Då var det som jag misstänkte från början. Mason parade nämligen Glory dagen innan han parade Donna men eftersom Glory inte hade några röda tuttar efter 3v, snarare efter 4v så 'antog' jag att han hade parat om Glory veckan efter... Så var dock inte fallet.

Inget verkade hända så jag slumrade till. När klockan var 03.18 så hörde jag att Glory skrek till och ut kom hennes första unge och det hann inte gå mer än ett par minuter så kom nästa. Då såg jag att dom delade moderkaka.
Glory hade inte riktigt koll på läget men Donna tog snabt över och började avnavla ungarna och käkade upp moderkakan.
Det var två hanar på 80g respektive 91g.Sedan kom resterande ungar i ett rasande tempo. Ytterligare 3 hanar mellan 68-99g och 1 hona på 74g. Glory var duktig och det märktes att hon kände sig trygg med Donna bredvid sig. Donna ryckte in emellanåt och assisterade med tvättning/avnavling. Det var fantastiskt att se!

Jag var väldigt förvånad att Donna 'bara' fick 2 kattungar med tanke på hennes viktuppgång på över 1kg. Hon har ju alltid fått stora kullar tidigare men det kan ju bero på att hon haft lite svårigheter med att bli dräktig det senaste året. Huvudsaken är att dom var pigga och friska!

Jag bäddade inne i garderoben till Donna, märkte hennes 2 kattungar och lade till 2 av Glorys ungar hos henne. Jag lät först Glory ligga kvar i födslolådan med resterande 4 ungar men så fort någon av Donnas ungar pep så rusade hon dit istället. Likadant om ungarna i födslolådan pep så blev Glory lika orolig. Då kom jag fram till att det absolut bästa var att lägga alla kattungarna tillsammans med dom båda mammorna.

Nu hade klockan passerat 05.30 och jag var mer eller mindre tvungen att bege mig i bilen till Malmö. Peter tog över fram tills han skulle lämna barnen på dagis.
Det är aldrig roligt att behöva lämna över till någon annan men jag litar på min man till 100%. Ibland är han faktiskt både klokare och mer realistisk än mig när det kommer till förlossningar *haha*
Tack och lov hade jag en passtur hela vägen upp till Karlskrona så jag fick i alla fall ett par timmars sömn i tåget. Annars hade jag nog svimmat...

Peter och jag hade kontakt flera gånger under förmiddagen. Glory var väldigt orolig och flyttade på kattungarna fram och tillbaka. Så fort han hade lagt alla kattungarna tillsammans och lämnat rummet så nästa gång han kom in så hade Glory flyttat på hälften av dom in i klätterställningen. Det låg t.o.m en unge på golvet ibland.
Nästa gång vi pratade så stod Peter med en unge i handen som var på väg att dö. Den var väldigt slö och lite blå. Det fanns inget att göra. Han fick uppleva 'dödsskriket'. Det är fasansfullt!
Jag skyndade mig hem vid 14-tiden. Och då möttes jag av denna underbara syn!
Kan man bli annat än lycklig då?!Jag märkte under dagen att ungarna helst ville dia hos Donna till en början. Dom ungar som låg hos Glory sov mest men jag gav mig inte.Och med lite tålamod så gick det hur bra som helst! Man såg verkligen att Glory njöt till fullo!
Det är inte lätt att vara förstföderska :)Utan Donna vågar jag inte tänka på hur det hade gått. Hon är verkligen en helt ypperlig mamma!