onsdag 6 maj 2009

Mason - en riktig hunk!!

Nog för att Mason har varit tidig i sin utveckling men sååå tidig kunde jag då aldrig föreställa. mig. Nu ska ni få höra;
Eftersom Glance aka Skrållan som snart fyller två år, inte blivit parad än beror på många olika anledningar. Dels har Blue haft andra dambesök som krockat med hennes löp eller så har hon inte löpt tillräckligt mycket. Men när Skrållan väl var hos Blue för en tid sedan så var hon ganska rädd & inte alls tillfreds med situationen. Mycket berodde det på att hon inte är van att vistas utomhus & Blue tillbringar
väldigt mycket tid ute i sin rastgård. Därför satt hon mest & häcklade i röret som leder ut från rummet till rastgården. Därför bestämde jag mig för att prova med Mason istället när han var redo så kunde jag ha lite mer koll också.

Så förra veckan fick jag ett sms av Anna som löd; 'Nu har jag en liten tjej här som är på väg att börja löpa ordentligt. Tror du Mason vill ha besök?'
Och för att Skrållan skulle känna sig helt trygg så valde jag att ta Mason till henne istället. Jag hade inget att förlora men trodde kanske inte att han skulle lyckas heller eftersom han just fyllt 8 månader. Han kunde ju få 'öva' lite om inget annat ;)
Sagt & gjort, jag körde upp med Mason. Mio mötte oss i dörren, attans vad snygg han är!
Vi släppte ihop Mason & Skrållan i Annas sovrum. Skrållan tyckte inte alls att han var speciellt tilltalande. Men Mason brydde sig inte om det utan hoppade upp i sängen & började åma sig & rulla runt för att sedan kela med mig en stund istället. Skrållan tittade lite under lugg & det verkade som om hon ville säga; 'Vad är det för odjur du kommer hitdragandes med? Tror du verkligen att jag skulle vara intresserad av det där?!' Det hör till saken att Skrållan är olyckligt förälskad i Mio som dessutom är hennes helbror. Hon ligger fortfarande & suttar på honom & snäll som han är så låter han henne hållas.
Jaja, tänkte vi. Här blir väl ingenting gjort så länge vi är här i alla fall.
Nästa dag berättade Anna att Skrållan var mycket mer tiillmötesgående. Hon puffade på Mason flera gånger & var dessutom blöt i nacken så visst hade han varit där & bitit.
Det bådar ju gott i alla fall tänkte jag.
Nästa morgon var Anna rätt säker på att de parade sig. Hon vaknade i alla fall av att det lät så. Hon såg honom stiga på henne men kliva av igen. Han är säkert en sådan smygare som inte vill para när man ser på...
Mio som är lika kär i Anna som Rufus är i mig (måste vara ett släktdrag *haha*) hade tröttnat på att vara utelåst från sovrummet så Anna släppte försiktigt ihop dem. Och det gick hur bra som helst, inga sura miner alls. Faktum är att de blev mycket goda kompisar alla tre. Mason följde Anna som en hund i hela lägenheten & ville kela så fort han fick tillfälle.
Nästa morgon vaknade Anna av ytterligare morr & skrik så nu håller vi tummarna att det tagit!


Kolla in hans fantastiska ögonfärg!!

Sweet hade också kommit i löp här hemma, jag har tappat räkningen på vilket i ordningen det var. Redan när hon var 6 ½ månad började det. Så nu kände jag verkligen att det var dax.
Sweet ålade sig längs med alla golvlistorna i huset & slängde sig från sida till sida på golvet.

Jag gick in med Mason & Sweet i badrummet, satte mig ner & studerade dem. Mason klev på henne ganska snart & han visade sig vara väldigt snabb på att 'hitta rätt' men just i det ögonblicket så krafsar det på dörren & vem står utanför om inte Rufus! När jag är hemma så måste han se mig mest hela tiden. Tänk om jag försvinner igen?!
Och Mason kliver av. Typiskt!
Jag går ut i stället & sätter mig vid datorn & efter 30 min hör jag första morret som efterföljs av ett skrik. Yes! He did it again :)
Ytterligare 3 parningar hörde jag den dagen & dagen efter. Så nu håller vi tummarna för små juli-bebisar!!


Så här ser Sweet ut när hon pratar :)

Inga kommentarer: