Hope's bebisar har sett dagens ljus!

På söndagen efter utställningen hämtade jag hem Hope från Sofie. Jag var ganska spänd på hur det skulle gå eftersom hon varit borta från kattgruppen ett par månader. I första hand skulle kattrummet få bli bara hennes i alla fall. Sofie hade varit så duktig & skickat med täcken & filtar som Hope hade legat på hos henne så hon skulle känna sig tryggare.
Mötet med Rufus var inga problem. Sweet & Glory gick det också hyfsat med, kanske kom hon ihåg att Sweet faktiskt var hennes dotter?! Donna blev det lite gruff med & Mason gillade hon inte heller, säkerligen för att hon aldrig träffat honom tidigare samt att han var hane. Destiny var tack & lov hos Blue för tillfället, henne hade jag fruktat mest för eftersom det var hon som mobbade Hope. Därför hade vi bestämt att hon skulle få stanna hos Blue tills Hope hade fått sina kattungar.
På tal om det så kommer det nog aldrig att bli några bebbar mellan Destiny & Blue. Han har helt enkelt tröttnat på att hon aldrig kan ligga still. Och det har jag full förståelse för.

På lördagen märkte jag att Hope följde efter mig mer & pockade på min uppmärksamhet mest hela tiden. Jag satt & åt middag med barnen när hon slutligen ställde sig på två ben upp emot mig. Jag visste att det var dax, på utsatt datum dessutom. Hann nätt & jämt ställa undan tallrikarna & sätta igång tv'n till barnen.
Hope la sig tillrätta i bolådan & började spinna högt. Hon tyckte om min närvaro!
Hon krystade till 3ggr & ut slank en stor kattunge. Genast tvättade & avnavlade hon den varsamt. Det var en hona. Det gick ca. 30 min så krystade hon ett par gånger. Ut stack bara en liten tass med små klor, det var så sött! Sedan kom den ut & den var inte heller liten. Om alla skulle vara av den här kalibern så förstod jag att det inte skulle vara många. Detta var också en hona.
Noah kom in ville hälsa på nykomlingarna. Vi satt på täcket utanför & beundrade dem. Plötsligt utbrister han; 'Åh nej, Hope tuggar honom i tassen!' Men det var ju givetvis inte i kattungen hon tuggade utan i moderkakan - till den 3:e kattungen som slinkigt obemärkt ut. Han tyckte att det såg läskigt ut & luktade konstigt.
När Hope hade slickat rent den 3:e kattungen som var en hane så började jag att väga dem. Den största honan vägde inte mindre än 144g. Hanen 124g & den andra honan 113g. Och bara ett par minuter senare så låg de alla & diade. Åter igen blev jag imponerad över hur lätt & smidigt allting går med Hope's förlossningar. Och inga av mina andra katters tidigare kullar har varit så snabba till att börja dia. Hope är verkligen en ypperlig avelshona & går verkligen upp i mamma-rollen med bravur!

'Håller en fast tass'

'Ligger tryggt under mammas vingar'