tisdag 2 juni 2009

Det ena avlöser det andra...*suck*


Jag hann vara tillbaka på jobbet i 1v fram tills igår då jag skadade min fotled riktigt illa. Det slutade med över 7h på akuten :(
Jag var på väg till jobbet igår & i samma veva hade Vägverket precis börjat lägga ny asfalt på våra vägar i området. Detta utan någon som helst information om när det skulle påbörjas. Inte ens ordförande i vår samfällighet hade fått den informationen. Jag blev tillsagd att parkera bilen en bit bort eftersom jag inte fick köra in på vår väg. Eftersom asfalten fortfarande var lite mjuk så gick jag bredvid & jag uppmärksammade inte diket längre fram. Poff - så trampade jag fel ner i diket & foten vreds åt helt fel håll *aaaoooch*


Men smärtan var inte speciellt långvarig så jag åkte iväg till jobbet & åkte upp till Helsingör med tåget. Halvvägs ner till Malmö igen så började foten att ömma något fruktansvärt, det dunkade & pulserade i den. Samtidigt blev jag både svimfärdig & illamående. Till slut kunde jag inte ens stödja på foten utan att jag blev alldeles tårögd.
Jag var tvungen att säga ifrån till driftledningen att jag inte kunde slutföra mitt pass & bad om en gasbinda att linda om foten. Så strax innan kl. 19 blev jag mer eller mindre buren till tåget av min kära arbetsledare Leif. I Eslöv kom mamma & mötte upp mig med en krycka & alvedon. Vad skulle jag gjort utan min kära mor?!
Väl inne på akuten i Lund möttes vi av (som vanligt) mycket folk i väntrummet. Dock blev jag inskriven ganska snabbt men vad hjälpte det när det satt minst lika mycket människor i nästa väntrum *suck* Klockan hade nu hunnit bli 21.00. Mamma & jag underhöll oss med tidningar & fyllde godis/läsk & kaffemaskinen med våra pengar.

När klockan blev 23.45 körde jag upp i min rullstol (det var en rolig erfarenhet) till röntgen. Där togs 4 bilder i olika vinklar. Sedan rullade jag ner tillbaka till väntrummet igen & trodde väl att det skulle gå ganska snabbt tills ortopeden hade kollat på bilderna. Tji fick vi! Under tiden fick de in 3 akutfall med uttorkade gamla människor som sedan blev placerade i gångarna. Jag kan lova er att de såg mer döda ut än levande. Stackare!

När ytterligare 3h hade gått var mamma & jag så övertrötta att vi skrattade åt allt vi pratade om. Ganska trevligt ändå måste jag erkänna :)

Klockan 03.15 kallade de in mig i ett rum varpå vi ytterligare fick vänta på ortopeden. Jag hoppade upp & la mig på britsen & var nu så trött att jag knappt orkade svara mamma. Då dyker läkaren äntligen upp. De kunde inte se några brutna ben eller sprickor i fotleden utan det konstaterade att jag hade fått en kraftig fotledsdistorsion. Så jag blev ordinerad högt fotläge, lindad fot, inflammationshämmade tabletter samt sträng vila i 3-5 dagar. Vila?! Jag?!
Jag frågade lite undrande varför smärtan kom efter så många timmar & till svar fick jag att vid en kraftig stukning så forsar blodet ner i foten för att försöka läka området. Om man sedan belastar foten så uppkommer en svullnad, dvs. en blödning i ligamenten. Jag skulle naturligtvis lagt foten i högläge, kylt ner fotleden & lindat foten hårt samt vilat i minst 30 min. Efterklok & lojal mot jobbet som man är...

När jag äntligen
kom hem strax innan 04.30 möttes jag av ett så upplyst hem att man skulle kunna tro att det var landningsbanan på Sturup. Mannen & sonen hade somnat på soffan med tv'n på hög volym - en ganska vanligt förekommande syn. Dock var det mer eller mindre tid för Peter att stiga upp för att gå till jobbet.
Och när jag på ett ben hoppar in i sovrummet ligger såklart dottern på min sida av sängen & det dröjde inte mer än 5 min så hade Noah övertagit pappas sida av sängen. Så det var bara att krypa ner i mitten så tyst som möjligt i hopp om att få sova åtminstone 3h....


2 kommentarer:

Henrietta sa...

Fy vad jobbigt!! Hoppas att foten är läkt snart!
Kram Henrietta

Emelie sa...

Stackare.. Krya på dig! :)