fredag 14 november 2008

Donnas små är äntligen här!

Då har Donnas små liv äntligen kommit till världen! Oj, vad vi har längtat efter dem! Men timingen när de kom var mindre bra.
Donna brukar alltid föda på dag 64 och var alltså beräknad till sön/mån. På lördag eftermiddag märker jag att hon andas häftigare och precis 1h innan jag ska iväg till jobbet får hon värkar. Jag ringer Peter, som är på jobbet och
ber honom gå lite tidigare för att Donna är på G. Vi ska nämligen mötas på halva vägen till Malmö för att byta bil och barn ;)
Precis när jag fått på mig min uniform är första ungen redan på väg ut. Jag rusar in till Tomas & Lotta (Lennons fodervärdar) och frågar stressat om de kan sitta och hålla tass tills Peter kommer hem. Självklart ville dom det!
Jag kör iväg men ringer dem från bilen och unge nummer 2 är nu på väg ut. Donna sköter allt galant som vanligt. Jag och Peter möts i Gårdstånga och jag kör motvilligt in till jobbet. Jag vet att Peter är en höjdare på förlossningar så jag är inte speciellt orolig. Men jag ville ju också vara med!
Förlossningen avstannar nu i ca. 2½h och Peter ringer mig och frågar om han ska göra något. Men jag säger åt honom att avvakta, hon behövde säkert bara samla lite nya krafter då jag visste att hon hade ganska många liv i magen.
Snart kommer unge nr 3 ut och sedan går det väldigt fort. Både nr 4 & 5 kommer i en rasande fart så Donna hinner inte riktigt med avnavling och tvättning. När Peter ringer mig hör jag att han låter lite uppjagad och jag står mitt i en konflikt med en resenär som jag håller på att skriva böter på. Jag säger åt honom att jag inte kan prata nu men han är väldigt påstridig. Jag avslutar snabbt och ringer upp. Då säger Peter att unge nr. 4 legat ganska länge i fostersäcken men att han nu hade torkat ren den från mun och näsa. Men alla vet vi ju hur känsliga de är och risken att de får ner fostervatten i sina små lungor. Men eftersom varken Peter eller jag har slungat någon kattunge tidigare ville jag hellre avstå då det kan ge mycket mer skada än nytta om man inte gör helt rätt.

Jag är hemma sent från jobbet, runt kl. 01.00 och går in och sätter mig hos Donna och bebisarna. Jag märker att ena hanen är något slöare än de andra och vill inte riktigt dia. Jag tycker också att jag hör ett svagt klickande när han väl dricker. Därför misstänker jag lunginflammation direkt. Det enda som finns att göra är förmodligen att sätta in en pencillinkur och hoppas på det bästa. Även om min veterinär har påtalat gång på gång att jag kan ringa honom när som helst under dygnets 24h så vill jag inte störa honom kl. 2 en lördag natt. Jag sitter med näsan långt ner i bolådan i 2h sedan tvingar jag mig i säng eftersom jag ska på utställning bara ett par timmar senare...

Peter ringer mig på utställningen och säger att han ser att hanen är fortsatt ganska slö. Jag ringer min veterinär och han uppmanar att sätta in Vetrimoxin direkt. Och eftersom jag redan hade det hemma så börjar Peter att behandla honom.

Utställningen är mycket trevlig men den lille hanen finns hela tiden i bakhuvudet och jag var nästintill övertygad att vi inte skulle klara honom.

När jag väl kommer hem, trött men lycklig från en fantastisk dag, berättar Peter att hanen inte gått ner något i vikt utan stått stilla med sina 95 g. Det låter i alla fall positivt.
Jag tvättar mig ordentligt och byter kläder innan jag går in i kattrummet. Och visst verkar hanen mycket starkare redan. Jag sätter honom till de bakersta spenarna med jämna mellanrum och nu suger han kraftigare. Senare på natten går jag in igen för att ge honom pencillin och då sitter han som en sugpropp på samma spene. Ingen verkar kunna ta den ifrån honom :)
Nästa dag har hanen ökat 10g och nästföljande 15-20g. Så det verkar som om vi klarar den lille krabaten trots allt.

Ni kan ju tro att jag blev glad när jag kom hem från jobbet och skulle kolla könen när jag fick upp den ena honan efter den andra ;) 3 honor & 2 hanar - det tycker jag är en bra fördelning :)

Lägg märke till att bebisarna har en något vågig päls, de ser nästan ut som Rex kattungar :)
Det innebär att de kommer få mycket päls precis som hennes föregående kattungar :)

1 kommentar:

Henrietta sa...

Å så söta dom är :o)) Grattis till så fina bebbar!
Kram